The glass bottles of our ego

I morse vaknade jag av en annan konstig dröm eller idé: ett bord som var något slags mellanting mellan kinaschack och flipperspel. Det skulle vara av trä, runt, och så skulle de som sitter omkring bordet kunna flippra iväg en liten metallkula, liksom från varsitt håll ... och, ja, vad som sedan skulle hända, det var lite oklart. I konceptet ingick i alla fall en ränna i kanten av bordet, så att kulan inte skulle rulla ner på golvet.

Inte vet jag var jag får sådant här ifrån, men det spelar väl ingen större roll. Drömmarnas, liksom Konstens och Herrens, vägar äro outgrundliga. Jag funderar fortfarande på vad det ska bli av den här bloggen – härom dagen fick jag faktiskt lust att skriva ett ilsket politiskt inlägg, men sedan rinner sinnet av mig och så tänker jag: Det är så många andra som hojtar. Jag orkar inte vara med i kören. Jag skrev en krönika om det en gång, Den stora tyckarmassan, och det som står i den gäller fortfarande, känner jag.

Men Lawrencedikten som jag citerar i texten tycks ha tappat radbrytningarna – den ska se ut så här:

When we get out of the glass bottles of our ego,
and when we escape like squirrels turning in the cages of our personality
and get into the forests again,
we shall shiver with cold and fright
but things will happen to us
so that we don’t know ourselves.

Cool, unlying life will rush in,
and passion will make our bodies taut with power,
we shall stamp our feet with new power
and old things will fall down,
we shall laugh, and institutions will curl up like burnt paper.

.

Jag grubblar lite på vad jag ska ta mig till med den här bloggen, eftersom jag inte kan tjöta vidare om "Lilla å" i all oändlighet. Projektet har liksom gjort sitt; som en milstolpe i den svenska litteraturen, en sorts punkt – eller ett komma, vad vet jag? – i en evighetslång debatt och som ett lyckat experiment, ett bevismaterial, där jag har talat om för världen att det faktiskt inte går att skriva obegriplig och meningslös poesi.

Det är en stor och viktig upptäckt, som jag ser det. Men nu håller jag ju på med annat. Närmare bestämt en roman, som jag hoppas ska bli klar om inte alltför länge. Sådant ska man i och för sig aldrig säga, för det finns hur mycket som helst som kan haka upp sig på vägen, men ändå ... Någon sorts slutspurt tycker jag ändå att jag är inne i.

Jahaja. Vad ska man kalla detta? En lägesrapport? Jag håller fortfarande på och läser den där atombombsboken och samtidigt har jag satt tänderna i "Historien om Gud" av Karen Armstrong. Eftersom dessa två är lite tjocka och mastiga så sticker jag emellan med annat mellan varven. Läste "Yarden" av Kristian Lundberg, till exempel, och Kennet Klemets nya: "All denna öppenhet som kommer". Himla bra, båda två! Bloggen får jag väl grubbla vidare på. Om någon eventuellt har ett bra tips på vad man kan använda den till så fram med det, bara!

Uppvaknande

I natt blev jag väckt av att jag hade en – tro det eller ej – metafor i huvudet. Och inte vilken metafor som helst, en riktigt tillkrånglad en var det också. Man kan verkligen undra varför. Var kom den ifrån? Vad betyder den? Ville den säga mig något och i så fall vad?

havets skjutdörrar av kopparvit asfalt

Sådan var den, metaforen. Helt surrealistisk och skum. Jag bara vaknade, pling, mitt i natten och så stod den där inför mig som en uppenbarelse. Inte som en synlig bild, alltså – jag har faktiskt svårt för att föreställa mig hur det där skulle te sig rent visuellt – utan som en mening, helt enkelt, med ord.

Guillou och obegripligheten

I senaste numret av Nöjesguiden intervjuas Jan Guillou av Pascal Engman, om politik, knark och musik. Det hela avslutas med några frågor om poesi:

Läser du poesi?

– Nej. Obegripligt! Och väldigt överskattat. Det sitter så fast i vår prestige att det här ska vara fint och det här ska man begripa – fast ingen gör det.

Men Jan, till och med jag förstår någon som Tomas Tranströmer, då borde du också kunna göra det?

– Folk säger det men det gör man inte egentligen. Hela mitt skrivande sedan sextiotalet och framåt går ut på klarhet, själva antitesen till poesi.

Att "ligga ner som en tvärgata", som Tranströmer skriver, är väl väldigt klart?

– Nej, det är fånigt.

Finemangs, eller hur? All poesi är obegriplig. När jag gick på Journalisthögskolan hade vi Jan Guillou som föreläsare en gång och jag minns det som ett par bra timmar. Han framstod som ödmjuk och sympatisk – helt olik den figur som brukar synas i media. Det gör mig lite skeptisk till sådana här uttalanden, tyvärr; man misstänker ju att det bara är ett taktiskt drag i kampen om läsarna. För övrigt tycker jag att Nöjesguiden har ryckt upp sig och blivit riktigt bra igen, efter en lång period av ... tja, obegriplighet.

The Mug, en liten forts

Jag gissar att ni är många som sitter och undrar hur det gick med den spännande Vistaprint-historien, där jag hade ett sådant himla sjå med att få ordning på the Mug. Faktum är att jag också undrar, för det hela slutade med att jag fick följande mejl:

Dear Helena Looft:
Thanks for contacting Vistaprint, where it's easy to make an impression for less.
The image was not stretched, we have ordered a PDF Proof of the Mugs so that you may have an idea of how the Mug should look upon arrival.
Once you have ordered your Proof, it may take from a few minutes up to an hour for your request to be processed. You will receive an e-mail informing you that your Proof is ready.
The confirmation e-mail will contain a link to access your Proof or you may follow the steps below:
Log on to www.vistaprint.se
Click on My Account at the top right of the page
Locate the My Resources area and click on My Proofs under My Library
Select the Proof for the document you wish to view
To view the proof, you will need to have Adobe Reader installed on your computer. If you do not currently have Adobe Reader installed, it is easy to install and available for free download at: http://www.adobe.com/products/reader/?promoid=DJDXD
Your document Proof should be reviewed for layout, content, spelling and clarity. However, you should not use this proof to validate color. Your monitor and your color printer will not precisely display or print the color that our commercial printers will produce.
Please note that your proof will be accessible for 30 days from date of ordering. Once it expires, it will be deleted from your account.
We hope you find this information helpful. Please feel free to contact us if you have any further questions.
Thank you for choosing Vistaprint.
Sincerely,
Xxxxxxx Xxxxxxx
Vistaprint Customer Service

Detta skulle föreställa ett svar på två väldigt enkla frågor. Jag ville veta 1) om "the outstretched å" var en sorts käck 3D-illusion och 2) om å:et skulle se likadant ut på den färdiga muggen som i den förbaskade previewen. Jag bad bara om ett simpelt "yes" eller "no" på dessa frågor men fick alltså i stället ovanstående svar. Så då kände jag att jag helt enkelt inte orkade mera. Jag hade ingen lust att logga in en gång till. Jag kände inte för att lokalisera My Resources och klicka på My Proof under My Library och studera en pdf som kanske kanske inte skulle se ut som den bild jag hade laddat upp. Men vi får väl se vad som händer. Det är möjligt att jag helt enkelt chansar och gör en till beställning någon gång.

That slippery medium

"It is wrong to think that the task of physics is to find out how nature is. Physics concerns what we can say about nature."

Så brukade Niels Bohr säga till sina kollegor – han var dansk, fysiker, nobelpristagare och inblandad i Manhattanprojektet – apropå att vi alla sitter ohjälpligt fast i det språkliga. Såväl poeter som fysiker, alltså. Vad gör man åt det? Vet inte. Det går ju inte ens att vara obegriplig och meningslös.

På bilden sitter Niels Bohr och filurar och figurerar med Albert Einstein. Både citatet och rubriken på det här inlägget kommer från boken "The Making of the Atomic Bomb" av Richard Rhodes som jag håller på och läser just nu.

Flaskpost

"Många stora konstnärskap leder inte till, ska vi säga, en upplevelse av storhet, ofta tvärtom till en form av förkrosselse. Det är en fråga om att våga hela tiden i ett liv som senare bara kommer att fyllas med en känsla av intighet. Mandelstam har använt en metafor som till slut blivit så allmän att den är banal: att skriva en dikt är som att kasta iväg en flaskpost. Vad man numera gör är att man kastar flaskan från yttersta udden först sedan man förbeställt en helikopter som strålkastarbelyser den och högtalare som ropar ut: 'Här kommer det flaskpost!' Det går inte. Har man inte modet att vänta tills flaskan eventuellt driver iland, förmodligen efter det att man är död, ja då kanske man inte ska skriva den där dikten."

Horace Engdahl, intervjuad av Carl Fredrik Holtermann i SvD City 1996

En bra berättelse skapar sig själv

"Enligt min uppfattning består romaner och noveller av tre delar: berättandet, som för handlingen från punkt A till punkt B och slutligen till Ö; beskrivningen, som ger läsaren en känsla av närhet; och dialogen, som gjuter liv i persongalleriet i och med att de får mål i mun.
Du kanske undrar vart intrigen tog vägen i sammanhanget? Svaret – i mitt fall – är ingenstans. Jag tänker inte försöka övertyga dig om att jag aldrig byggt upp någon intrig, lika lite som att säga att jag aldrig har ljugit, men jag gör bådadera så sällan jag kan. Jag misstror intrigen av två anledningar: för det första är våra liv i stort sett intriglösa, även om vi försöker bygga in alla möjliga försiktighetsmått och detaljerade planer; för det andra tror jag att en intrig och en spontanitet som äkta skapande förutsätter inte går att förena. Det är lika bra att jag försöker vara så tydlig som möjligt i den här frågan – jag vill att du ska förstå att min grunduppfattning om hur bra berättelser blir till är att de mer eller mindre skapar sig själva. Författarens uppgift är att ge dem utrymme att växa (och att skriva ner dem, förstås). Om du kan se det hela på det viset (eller i alla fall försöka), tror jag att vi kan komma överens. Om du å andra sidan tycker att jag är galen, så är det helt okej. Du är inte den första."

Stephen King, Att skriva

I Adams barn

Å! Sådana här böcker görs inte längre, hörni. Men man får vara glad att man kan studera dem på internet.

Som kontrast till min Lilla å-bok så skulle det vara kul att någon gång försöka göra något liknande. Alltså samarbeta med en konstnär och skriva om döden på vers med rim och allt. Jag ska fundera på det. Just nu jobbar jag med romanen. Har också planer på något slags psykoanalytiskt kärnkraftsprojekt där det undermedvetna i debatten ska undersökas. Och så borde ju Lilla å bli ljudbok någon gång ... Ja, det finns så mycket roligt och spännande att göra medan man lever. Så många idéer, så lite tid.

Dikten "Dödens Engel" skrevs 1834 av ärkebiskopen och akademiledamoten Johan Olof Wallin (1779-1839, kanske mest känd som författare till "Den blomstertid nu kommer") under en av koleraepidemierna i Sverige. Den här boken är illustrerad av Carl Larsson och publicerades 1880.

The lilla å Mug med stort M

Den skojiga Vistaprinthistorien verkar bli en följetong, den också. Den 27 april, efter mitt dystra "thank you for nothing"-mejl fick jag nedanstående svar:

Dear Helena Looft:
Thanks for contacting Vistaprint, where it's easy to make an impression for less.
We have forwarded your inquiry to a supervisor who will contact you as soon as possible.
We apologize for the inconvenience and we appreciate your patience.
Thank you for choosing Vistaprint.
Sincerely,
Xxxxxx Xxxxxx

Vistaprint Customer Service

Jag orkade inte ens bry mig – jag grubblar ju snarare på att göra en mugg någon annanstans, eller själv med potatistryck, som Karin föreslog i en kommentar här nedan – men sedan, två dagar senare, kom detta:

Dear Helena Looft:
Thanks for contacting Vistaprint, where it's easy to make an impression for less.
We have gone ahead and reupload the image to the Mug. Please feel free to log into your account and preview the Mug before completing an order.
The edited Mug is saved as "vp assist"
We do apologize for any inconvenience caused.
Hope you find this information useful.

Thank you for choosing Vistaprint.
Sincerely,
Xxxxxx Xxxxxxx

Vistaprint Customer Service

Och resultatet? Jo, det syns på bilden här. Ett lika utsträckt å, men mindre denna gång. Thanks for less than nothing och hur svårt kan det vara att förklara till exempel att "bilden ser konstig ut för att vi gillar att ha konstiga förhandsvisningsbilder, but the Mug will look marvellous när du får hem den"?

Please feel free

Nu ska jag berätta den roliga historien om Vistaprint och deras kundservice – det är därifrån jag har fått mina muggar; jag beställde fyra stycken och sedan tänkte jag beställa några till. De första såg jättefina ut, det var inga problem med dem över huvud taget, men när jag skulle beställa nya såg förhandsvisningsbilden hos Vistaprint plötsligt konstig ut. Å:et på muggen hade liksom sträckt ut sig på bredden och Vistaprint hade lagt in några nya instruktioner som man var tvungen att följa.

Det var väl inget konstigt med det, jag gjorde som det stod, men det fungerade inte. Å:et fortsatte att se utsträckt ut. Jag ska inte trötta ut någon läsare med tekniska detaljer – jag nöjer mig med att försäkra er om att jag gjorde precis som man skulle och att jag till och med bad min lillebror om hjälp; han är i reklambranschen och kan allt om tryck så det handlade definitivt inte om ointelligens eller sbs eller något annat i den vägen.

Det roliga började sedan, när jag skulle klaga hos Vistaprint. De har bara kundservice på engelska, nämligen, och man får välja på att ringa eller mejla. Jag föredrog mejl eftersom jag inte är någon hejare på English när det kommer till technical details och därmed related problems och jag försökte med många fina krumbukter och omskrivningar förklara mitt dilemma – att jag hade gjort a mug with the Swedish letter å on it och att the design såg strange ut och att jag hade bett min very super special professional-in-the-printing-business brother om help osv, varpå jag fick följande meningslösa svar:

Dear Helena Looft:
Thanks for contacting Vistaprint, where it's easy to make an impression for less.
We have made the requested changes to the Mug. Please feel free to log into your Account and review the document before placing the order.
Should you wish to edit your document prior to placing your order, you can click the “Edit” button located in the Portfolio.
We apologize for any inconvenience you may have experienced. Please feel free to contact us if you have any further questions.
Thank you for choosing Vistaprint.
Sincerely,
Xxxx Xxxxx
Vistaprint Customer Service

Alltså, muggen såg exakt likadan ut, så vad the requested changes skulle föreställa har jag ingen aning om. Jag skickade nedanstående mejl:

Original Message:
Date Sent: 4/12/2011 15:44
Dear Xxxx Xxxxx,
thank you for your answer, but the problem is not solved.
The letter å on the mug is still stretched out, in the same way as before (see the attached picture). If you look at the ring above the a, you can see that it is oval, not round as it should be. The first four mugs I ordered didn't look like this.
Best regards
Helena Looft

och samma dag fick jag följande svar:

4/12/2011
Dear Helena Looft:
Thanks for contacting Vistaprint, where it's easy to make an impression for less.
We have made the requested changes to the Mugs once more. Please feel free to log into your Account and review the document before placing the order.
Should you wish to edit your document prior to placing your order, you can click the “Edit” button located in the Portfolio.
We apologize for any inconvenience you may have experienced. Please feel free to contact us if you have any further questions.
Thank you for choosing Vistaprint.
Sincerely,
Xxxx Xxxxx

Vistaprint Customer Service

Exakt samma svar, som synes, förutom de små orden "once more". Man kan verkligen se den illvilliga BOFH:en framför sig och den förtjusta minen när hon – ja, det var en hon i det här fallet – petar in två små extra ord i mejlmallen utan att ha gjort någonting. Så jag skrev att jag inte kände mig det minsta free utan snarare lite irritated eftersom ingenting hade hänt. Då bytte Vistaprint taktik och föreslog att jag skulle ladda upp en ny bild. Jag skulle också vara vänlig och notera att jag kunde beställa samma mugg som jag hade beställt tidigare. "Thank you for choosing Vistaprint" etc.

Jag svarade förstås att jag hade laddat upp massor av bilder redan och att jag inte ville beställa någon mugg om jag riskerade att få gå igenom samma hopplösa klagomålsprocedur en gång till och ställde den raka och enkla frågan om det möjligen kunde vara så att muggen såg tossig ut på hemsidan men att den ändå skulle bli okej vid själva beställningen. I dag, efter fem dagar, kom detta mejl:

Dear Helena Looft:
Thanks for contacting Vistaprint, where it's easy to make an impression for less.
We recommend that you re-order the Mug as you did previously as we do not have any other suggestion at this time.
Please follow the steps below to re-order documents from your Vistaprint Account.
1. Visit our website at: www.vistaprint.se
2. Click on: "Sign in Now" at the top of the page 

3. Enter your account information and click the "Sign-In" button
4. You will be taken to the: "My Account" page 

5. Click on "See Full Portfolio" 

6. Find the document you wish to reorder. (Please note the padlock icon next to your previously ordered document. This means the document is locked and cannot be changed.) 

7. Click "Order Doc" next to the documnt you wish to re-order.
8. Complete the checkout process.
If you need to make changes to a locked document in your Portfolio, click "Edit Doc", make your changes, and the system will save the new document in your portfolio. You may want to rename the new document to avoid confusion and re-ordering the wrong document.
Please note that there is no limit to the number of reorders you may place. We are happy to have you order our free 250 business card offer, or any of the other fine items in our product line, as many times as you like.
We hope you find this information helpful. Please feel free to contact us if you have any further questions. 

Thank you for choosing Vistaprint.
Sincerely,
Xxxxxx Xxxxx

Vistaprint Customer Service

Å ja ba:

*deep sigh* And no, the information has not been helpful at all. I would have preferred straight answers to my questions instead of useless pre-written instructions.
Please feel free to contact me if you have any apologies.
Thank you for nothing.
Sincerely
Helena Looft
Writer and journalist

Å, vilket gott kaffe

Tjo, vad det (inte) var livat här på Kulturkontoret just nu, men jag fördjupar mig för tillfället i en helt normal roman och är som uppslukad av det arbetet. Eller, ja, normal och normal, men det är inte något uttalat språkmaterialistiskt projekt den här gången i alla fall.

Jag kan ju i alla fall berätta att jag mejlade manusförfattarna till nyss nämnda Bamseavsnitt – Jens Hansegård och Joakim Gunnarsson – för att höra om det skulle bli någon fortsättning med Reinard och hans vurm för språkmaterialismen. Det var tydligen Jens Hansegård som var ansvarig för just den biten och han har inte hört av sig; Joakim Gunnarsson, däremot, tyckte att det var kul att jag uppskattade serien.

Sist men inte minst så måste jag tala om att jag har gjort sådana här stiliga å-koppar! Den som vill får gärna beställa en från mig. Ju fler som beställer desto billigare blir det, men för tillfället är de ganska svindyra – 120 kronor styck. Man kan också se det som att ju färre som beställer desto exklusivare blir det. Hur som helst så är de trevliga att dricka kaffe ur.

Bamse och språkmaterialismen

I senaste Bamse, nummer 3/11, visar det sig att skurken Reinard Räv inte bara är smart och beläst utan också en varm anhängare av språkmaterialismen. Han knycker Lille Skutts bibliotekskort och lånar 725 böcker – alla kommer tillrätta på slutet utom en som har titeln "Språkmaterialistisk poesi". Den behåller Reinard och i sista rutan läser han den liggandes på en filt i gröngräset med ett glas rönnbärsvin.

Avsnittet har uppmärksammats både av Björn Wiman i Dagens Nyheter och av Niklas Darke i Expressen och jag får nog hålla med Darke om att Reinard är en hjälte som tar sig an den obegripliga poesin.

Men det bästa av allt är ju att det faktiskt är min bok han läser! Eftersom det bara finns en enda, äkta, självutnämnd språkmaterialistisk diktsamling i Sverige förutsätter jag att det är "Brusa högre lilla å" i lätt förklädd form som Reinard har tagit till sitt hjärta.

En lättnadens suck

Så där ja. Tack och lov. Böckerna var alldeles fina och ser ut precis som de ska. Hoppas bara att de gör det för alla som beställer, annars får ni höra av er och klaga och säga att era ex kommer från fel tryckeri.

Nästan som julafton

Titta! Nu har jag varit och hämtat ett paket från Vulkan. Med mina nya, omtryckta och felfria böcker. Det ska bli spännande att se om alltihop har fungerat som det ska. Förhoppningsvis så betyder det ingenting att den här bilden, som jag tog med mitt fota-med-datorn-program, råkade bli den 666:e i ordningen.

Å-kort i t-banan

Nu har mitt Lilla å-projekt tagit klivet in i en annan sorts kommunikationsnät, nämligen det som tillhör Storstockholms lokaltrafik. Jag har designat ett stiligt Access-kort till SL:s tävling och hoppas förstås på att komma sist. Eller något sådant. Huvudsaken är att ingen fattar vad som avses. Men rösta gärna på mitt lilla å-kort ändå!

Vulkanbesök

Inte vet jag om det var mitt mejl till Linda Skugge som gjorde susen, men nu har jag äntligen varit och hälsat på hos Vulkan. Jag fick träffa personen bakom alla smajlisarna; han var mycket trevlig och granskade mina medsläpade böcker och förstod med en gång vad som blivit fel.

Det är tydligen så att Vulkan använder sig av olika tryckerier och att de pressar ihop sidorna i böckerna på olika sätt. Och eftersom det andra tryckeriet inte pressar lika hårt som det första så blev omslaget för litet, ja, alltså som på bilden här. Konstigt vad? Att det kan bli sådan skillnad. Det är den där berömda valfriheten som ställer till det, än en gång.

Vulkankontoret ligger på Drottninggatan – där fanns en hel del folk, rätt mycket vitt och ett föredömligt litet lager med bara de böcker som säljs allra mest. Inte mina, med andra ord. Sedan fick jag säga hej till chefen. Han såg lite trött ut, men lovade mig nya böcker i alla fall.

Morr

Så här ser omslaget ut på de två senaste böckerna jag beställde. Det fattas en snutt i kanten, som ni ser. Kanske ingen stor grej, men den här boken är trots allt ett konstverk, och betalar man 314 spänn plus frakt så förväntar man sig att varan ska vara okej.

Och, ja, nu är jag lite sur, faktiskt, och har skickat ännu ett mejl till Vulkan.

Trassel med Vulkan

Alltså, Vulkan ... Det är jättebra att det finns, det är fantastiskt att man kan få göra böcker helt gratis där, men när saker och ting inte funkar så grumlas ju entusiasmen och glädjen lite grann. Som alla trogna läsare av den här bloggen minns så hade jag problem med trycket när det gällde "I väntan på support" – det hände konstiga saker med text som föll bort och bilder som inte blev snygga etc.

Nu har det trasslat till sig med "Brusa högre lilla å" också ... eller, nu och nu, det hände i oktober närmare bestämt. Då beställde jag två ex som hade för korta omslag – det fattas en halv centimeter i kanten på framsidan – och detta hände efter att både jag och andra köpare hade fått fina, helt felfria ex. Det är alltså inte min pdf som har ställt till det utan det har hänt något vid beskärningen av boken, och nu har jag diskuterat problemet med Vulkan i olika omgångar.

Först skrev jag ett mejl och begärde nya böcker, men jag fick inget svar och efter en månad hörde jag av mig igen. Det funkar så, har jag märkt, att ingen svarar när man klagar, åtminstone inte förrän man börjar hojta och låta lite desperat. Så det gjorde jag. Jag skrev "hallå, hallå" med utropstecken och frågetecken och då fick jag ett svar direkt. "Kort om folk" och "sjukdom" var orsaken till det sena svaret och efter några turer och förklaringar fick jag löfte om att nya böcker skulle skickas hem till mig.

Men nej. Ingenting hände den gången heller. Så i slutet av december skickade jag ett mejl igen. En ny person dök upp och nya förklaringar krävdes – till exempel fick jag lov att reda upp missförstånd som det här:

"När jag kollade in filen till din inlaga såg den UNDERLIG ut. Jag är ingen expert på poesi men 400 sidor med å är nog inte avsiktligt."

Jag skrev förstås att man inte behöver vara expert på poesi för att uppskatta boken och efter sjuttifjorton smajlisar och ömsesidiga artigheter undrade så Vulkan om jag kunde komma upp på kontoret och visa mina felaktiga ex. Det kunde jag förstås, jag hade ingenting emot att ta mig till Drottninggatan, och det skrev jag också, jag frågade vilken tid som kunde passa, och sedan blev det alldeles tyst igen.

Och så har det varit sedan den 4 januari. I dag skrev jag ett nytt mejl och nu väntar jag med spänning på den rafflande fortsättningen ... Ska jag få förklara mig för tredje gången? Kommer jag att få göra ett besök på Vulkankontoret? Får jag över huvud taget något svar på mitt mejl?

Gott nytt å!

Oj, vad jag kom av mig efter förra inlägget ... Poesidebatt är ingenting för mig, känner jag. För min del får alla som vill skriva från hjärtat och med kniven på strupen, det är ingenting som jag har lust att lägga mig i, egentligen. Jag tycker att det är helt okej att skriva för sig själv, svävande i ett historiskt vakuum, också. Jag skulle gärna läsa en text som var instängd, tvingande och vit. Och hitta det nya? Tja, jag vet inte. Jag fick för mig något där, tror jag. Jag tar och säger emot mig själv igen. Det kan man gott göra. Annars blir det så tråkigt. I varje fall när det gäller poesi.