Sven, var är du? del 3

I går satt jag på jobbet och filurade på en liten text om höger- och vänsterkultur och minsann! Kom inte Sven in framåt kvällskvisten för att hjälpa Anton layouta den stiliga publikationen World old music.

Sven hade på sig en svart tröja med en gul ruta, i vilken det stod en massa bokstäver som jag försökte tyda.

– Du är för lite nörd för att förstå det där, sa Sven och styrde kosan mot kaffebryggaren.

Vi har en ny, normal kaffebryggare nu – den där med nerpressningshandtag som genererar stopp i avloppet har fått vandra vidare till de sälla bönodlingarna – och det fanns en timme gammalt kaffe i kannan som Anton hade gjort.

– Jag drack det och det smakade bränt, sa jag.

Sven tittade på det öppna kaffepaketet som stod bredvid och sa:

– Ni har inte lärt er det där tricket, va? Att kaffe oxiderar.

– Jodå, sa Anton. Jag brukar stänga kaffepåsen annars, men här står den alltid öppen så det är ingen idé.

– Kom så får jag skriva av det som står på din tröja, sa jag till Sven.

– Nää ... sa han.

– Jo, sa jag. Komsi komsi.

Sven protesterade lite till, men kom sedan lydigt och visade upp tröjan.

"OHAUUU I WRITED YOU A SUBVERSIVE MESSAGE BUT THE YAHOO SERVER EATED IT :-("

stod det, fast med konstigare stavning.

(Och i stället för att göra en smiley skrev jag "surgubbe" i mitt anteckningsdokument, fast jag skrev fel så att det blev "surbugge".

Och hm, ja, när jag ändå är inne på lite parentetiska metafrågor så kan jag passa på att medge att jag har några gamla BOFH-anteckningar liggande som jag inte har tagit mig an. De handlar om när Sven och Roland skulle jobba med katalogen och Roland var nervös för att Sven skulle ställa till med något, Kjell var gramse för att Sven ändrade i hans annons om kulturkontorsverksamheten och Sven i sin tur var bekymrad över att korrekturläsningen inte hade blivit helt tippelitopp. Omslaget blev i alla fall fint: Man ser Kjell sväva med sitt tidningsställ över en tom och höstlig skateboardramp.

Men detta var alltså för två veckor sedan; det måste ha varit ungefär samtidigt som Bruno K. Öijers nya diktsamling släpptes för jag säger till Sven att Bruno K. Öijer har skaffat hund.

Sven: Å fan! Vad heter den?

Jag: Jag vet inte, men man får se den på bild.

Sven: Om han hade haft en häst så hade den kunnat heta Brunte K. Öijer.

Slut parentes.)

Sven tycker att det går bra på nya jobbet, även om han är en aning orolig för vad som ska hända vid utvärderingen i oktober. I övrigt verkar han ha gott om pengar nu för tiden, för han hade med sig pistagenötter och äppeljuice som han helt vänligt bjöd på. Jag tog mig för att röja i köket eftersom diskhon var knökfull och det som låg i diskstället var måttligt rent. Disktrasorna var det bara att slänga. Kylskåpsdörren var randig av utspillt kaffe. Två mögliga tomater låg i en liten väska. Etc.

Sven tyckte att jag skulle komma hem till honom och städa också.

– Har du det lika äckligt hemma? frågade jag.

– Lite äckligare, medgav Sven.

Tjosanhej

Det ordnade sig till sist!

Jag kom på att jag skulle göra en ny version av boken, helt i svartvitt och med lite textomflyttning, för att minimera riskerna för fel och trassel i tryckningen. Detta talade jag om för Vulkan via mejl och fick raskt ett snällt svar från tidigare nämnda Johan där han skrev att felaktiga böcker så klart ska ersättas och att alla beställningar på min bok kommer att skickas om.

Så nu blir allting bra, till sist. Ni som har köpt boken får nya ex och ni som tänker köpa den framöver får förhoppningsvis ingenting annat än en hel och fullständig version. (Av någon outgrundlig anledning skiljer det endast två kronor i pris mellan färg och svartvitt tryck på Vulkan, men jag känner inte att jag orkar fråga dem vad det beror på just nu.)

En annan glad nyhet är att boken fått ett ISBN-nummer – fast det borde den förstås ha haft från början ...

Reklamera!

Jag uppmanar alla som köpt "I väntan på support" att skriva och klaga på att ni fått felaktiga exemplar. Tala om att text saknas på sidan 93 och 112 och att ni har betalat för färgbilder men fått svartvita.

Så här står det i köpvillkoren:

"Är produkten skadad eller har fel produkt levererats skall kund genast reklamera felet till Vulkan med angivande av felet till kundtjanst@vulkan.se. Retur av produkten sker sedan enligt skriftlig instruktion från Vulkan."

Berätta gärna för mig hur det går.

Det händer inget

Ja, jag har alltså mejlat Vulkan och en person vid namn Johan svarade väldigt snabbt och frågade vad som blivit fel. När jag berättade det blev det tyst. I stället fick jag ett glatt massutskick till "alla Vulkanare" där det talas om andra bokformat, nytt papper och fler valmöjligheter: "Kontakta vår kundtjänst för att få din bok precis som du vill ha den!"

Jotack. Min bok blev inte som jag ville ha den ens med färre valmöjligheter.

Jag har således skickat ännu ett mejl och sitter här och väntar på ett vettigt svar.

Varning

Jaha, jag fick ett ex av "I väntan på support" i dag och det ser inte ut som den pdf jag laddade upp för tryck på Vulkan. Att färgbilderna blivit svartvita må väl vara hänt, men att text har fallit bort på två ställen känns mindre kul. Jag har mejlat Vulkan och frågat vad de tänker göra åt saken, och återkommer när jag får svar.

Tills dess: Köp inte boken, för då får ni ett ofullständigt exemplar!

Sven, var är du? del 2

En annan nyhet på Kulturkontoret är den lilla ringklockan som står framför min dator. Den har Josefin satt upp för att jag ska plinga i den varje gång jag öppnar fönstret och det ska då betyda "varning för drag". Jag brukar plinga i den även när hon inte är på kontoret, bara för att ... ja, jag vet inte. Bara därför att.

I går när jag var på jobbet berättade jag för Roland att jag introducerat honom här på bloggen, varpå han läste, skrattade lite och sa:

– Det var ett smart drag av dig, nu har jag någonting att leva upp till.

Sedan berättade han att Sven faktiskt är på ingång.

– Han kommer att dyka upp här under helgen. Han ska fota Kjell ... Har du hört om upplägget för katalogen? Kjell ska ta det där tidningsstället och gå ut i skateboardrampen och åka och så ska Sven fota hur det går. Och föreviga kidsens reaktioner.

– Vilken konstig idé, vem kom på den?

– Kjell.

– Han kommer ju att slå ihjäl sig.

Bobby Jr, som sitter mittemot oss, lägger sig i och börjar prata om tyngdpunkter och ambulanser och jag undrar om man inte kan låta ett kid åka i stället.

– Nej, säger Roland, det ska vara en gubbe.

– Vem ska göra katalogen sedan, frågar Bobby Jr, när Kjell ligger på Sös?

– Det har vi inte tagit ställning till, säger Roland, utan det viktiga är: Allt för konsten.

Zita kommer in, hälsar och slår sig ner vid sin dator.

– Vem tar bort mina bokmärken? frågar hon.

– Jag tog bort dem innan du kom, säger Roland.

– Varför tar man bort bokmärken? undrar Zita.

– För att jävlas med dig, säger Roland. (Han tar sig, rent BOFH-mässigt) Det kanske var FRA.

Zita vill vädra och vi dividerar lite om vilket av fönstren som ska öppnas och kommer fram till att det bredvid Bobby Jr är bäst.

Zita (till Bobby Jr): Jag öppnar fönstret här.

Bobby Jr: Visst. Tänk inte på min hälsa bara.

Zita: Det är ju det jag gör.

Jag: (plingar på klockan)

Zita: Sluta med det där.

Jag: Det är det enda roliga jag har här.

Zita: Men jag har ju kommit nu.

Sven, var är du?

Sven syns nästan aldrig till på Kulturkontoret längre. Det är synd; jag hade hoppats att han i varje fall skulle komma dit ibland och ägna sig åt lite layout. Vi har fått en ny BOFH som heter Roland, men han är inte någon riktigt äkta BOFH. Han fixar alla datorer så att de fungerar snabbt och smärtfritt och ler vänligt när man frågar någonting.

Ja, och så har Bobby Jr satt upp gardiner. I rött och svart. Hemtrevligt som bara den.

Vulkan höjer priset

Jag fick ett trevligt mejl med "kramar från Vulkangänget" där de berättar att de tänker höja sina priser med 20 procent i september. Varför förstår jag inte riktigt, för de är väldigt nöjda med att ha fått in över 4.000 titlar på ett halvår.

Men med detta vill jag säga att ni ska passa på att köpa boken medan den fortfarande kostar 103 kronor. Herbei, herbei! Herein, herein!