Sven, var är du? del 6

Jag jobbar en snöig söndag och bara Anton är där – lugnt och fridens – och vi har just gjort kaffe när Sven kommer in. Han blir glad åt kaffet och häller upp en kopp, samtidigt som han noggrant studerar en skrynklig papperslapp som är fäst med en gummisnodd vid handtaget till en stekpanna. Det står något om "Josefins", "privat" och "rör ej". Jag fnissar lite.

– Ja, jag säger ingenting, säger Sven. But why?!

Han har kommit för att hjälpa Anton med layouten till Urtida Musik. De börjar prata om typsnitt och grekiska tecken.

– Framsidan ska vara en lodrät bild av sådana här sladdar som ligger ... meddelar Anton.

– Yup, säger Sven.

Jag frågar honom hur det står till på nya jobbet.

– Jag har fått fast, säger han.

– Grattis! säger jag.

– Kul! säger Anton.

– Då måste jag rapportera lite i kulturbloggen, säger jag.

– Jag vet inte om jag vill att folk ska ... mumlar Sven. Det står väldigt mycket konstiga saker där.

– Vad vill du inte ska stå då? frågar jag.

– Jag vet inte, säger Sven.

Han fördjupar sig i Urtida Musik-layouten och jag jobbar med diverse notiser till Kulturkontorets hemsida. Musmattorna ställer fortfarande till problem för vår forne BOFH. Han byter ut den halkiga svarta han har vid sin dator mot en orange platt variant som ligger bredvid min plats. Jag kan för övrigt rapportera att min fina vanliga dator har blivit fixad – det var Roland som ordnade det och det tog bara en månad. "Det hade med alla konton att göra, vi tog bort ditt konto som hade samma login som katalogen och då funkade det" enligt ett mejl från Kjell.

– Alltså, vi måste göra något åt musmattorna på det här jävla stället, säger Sven.

 – Det är som allt annat här, säger jag, det händer inget.

– Men det kanske inte behövs något styrelsebeslut på att köpa in några nya musmattor, säger Sven.

– Jomen, ta ett styrelsebeslut på att inte köpa in musmattor så kommer Kjell att göra det, säger jag.

Sven och Anton skrattar lite.

– Det var så rätt så det finns inte, säger Sven.

– Det var kul, säger jag nöjd, det kan jag skriva upp.

– Skriver du upp dina egna skämt?! frågar Sven bestört.

Så småningom anländer Zita och gör Anton förvånad eftersom hon fortfarande använder disketter och sedan divideras det om usb-minnen en stund och Anton kommer fram till att de ändå är ungefär som disketter. Josefin anländer, iförd pälsmössa, och börjar koka spagetti. Zita kallar den hopklibbade härvan i kastrullen för en "spagetti poodle", och hävdar att hon inte alls vill läsa vad jag har skrivit om henne här i bloggen och "hålla på och leta efter någon som heter Ingrid".

– Du heter Zita, säger jag.

– Jaså, säger Zita, fortfarande?

Två ex till ...

... damp ner i brevlådan från Vulkan härom dagen, och jorå, nu är lemurerna snygga igen. Helt svartvita. Men fortfarande ingen text på sidan 112.

Lite spännande är det allt, det hela. Man kan ju verkligen undra varför den där lilla meningen är så omöjlig att få dit. Den kanske inte ska vara där? Den kanske trillar bort på vägen? Den kanske ... eeehhhh ... kom gärna med förslag i kommentaren, någon.

Hallå, hallå

Alltså, fel i trycket eller ej, men jag förstår inte varför svenska kritiker så gärna vill gå över ån efter vatten. Eller över Atlanten efter litteratur.

I såväl Svenska Dagbladet som Dagens Nyheter jublas det över Joshua Ferris bok "Så fick vi se slutet" när man i stället skulle kunna hajpa den svenska varianten "I väntan på support".

Jäjä. Jag får väl vara tacksam för mina arton läsare och fortsätta tjata på Sven så att han också köper boken en vacker dag.

Rödlila lemurer

Ja, ni. Jag tror att jag ger upp försöken att göra en felfri bok på Vulkan. Nu har jag fått mina nya ex och texten saknas fortfarande på sidan 112. Det är ju den kortare av de tidigare försvunna texterna, så jag får väl tänka att boken klarar sig utan den. Den står alltså under bilden och lyder:

Jo, alltså, Sven har haft hand om städningen medan Kjell har varit pappaledig så nu ser det ut så här i köksavdelningen ...

Ni kan ju klottra dit den för hand eller vad ni vill när ni har fått era nya ex, själv känner jag att jag inte orkar tjöta mer.

Jag har som tidigare meddelats också gjort om alla bilder till svartvitt och somliga av dem har nu fått en konstig rödlila ton. Vad det beror på har jag ingen aning om. Jag har frågat Vulkan men inte fått svar ännu, och hoppas innerligt att det bara är något tillfälligt fel. Som inte drabbar alla exen hela tiden? Lalala ... Eller också får vi helt enkelt bestämma oss för att detta ska vara en krånglig och skabbig och skavankig bok.

Sven, var är du? del 5

I går befann jag mig på Kulturkontoret tillsammans med Preben – i övrigt var det lugnt. Jag satt vid en gammel-eMac och jobbade eftersom min vanliga braiga dator inte är riktigt kry. Preben betapetade. Någon hade glömt kvar en bit salamipizza som han funderade på att lägga beslag på. Plötsligt steg Sven in i lokalerna.

Sven: Tjingeling! (till Preben) Du svarar inte när man ringer. (till mig) Varför sitter du där?

Jag: (öppnar munnen, men kommer av mig och får inte fram något)

Sven: Den där var jag inte beredd på.

Jag: Min dator är konstig och jag var på vippen att säga "laga den". Men det kan jag ju inte göra längre.

Sven och Preben börjar diskutera den dator Preben sitter vid, som också har betett sig lite konstigt, och Sven slår sig ner och hjälper till med Betapet.

Jag: Hur har du det på jobbet då, Sven, Sven ..?

Sven: Jo, så där.

Jag: Får du vara kvar?

Sven: Det vet jag inte. (sätter på min vanliga dator) Men jag fattar inte varför Helena inte sitter här ...

Jag: Det går inte att logga in. Jerker har försökt fixa det men han kunde inte.

Sven: Men då kan inte jag heller.

Jag: Blir det någon webbtidskrift då?

Sven: (frånvarande) Öö ... nääö.

Preben: Vad var det för webbtidskrift?

Sven: (mumlar något ohörbart)

Jag: Men World old music blev ju väldigt snygg.

Sven: Jag har inte sett den.

Jag: Anton var inne med några ex i tisdags.

Preben: Du kan få mitt. (reser sig upp och börjar leta i olika skåp utan resultat) De är tydligen attraktiva i alla fall.

Sven: Det är ju trevligt.

Preben: Jaha, då råkade jag lägga det på Lennarts hylla. Men då skriver han väl om det i stället.

Jag: Jag tror Lennart tog hem ett.

Preben: Då norpade han det.

Sven: Lägger du det på Lemurs hylla så ... Men jag blev lite nöjd själv faktiskt med tanke på insats kontra resultat. Jag tror inte jag kommer härifrån av den enkla anledningen ... Att det har varit jävligt skönt att få göra en tidning som man bestämmer över själv.

Jag: Brukar du inte få bestämma?

Sven: Inte när jag gör (ja-jag-får-ju-inte-säga-var-Sven-jobbar)-kataloger. Då måste man hålla sig till guidelines.

Preben: Och så måste de handla om kylskåp.

Sven: Och så är det Filip som bestämmer.

Så småningom lyckas Preben i alla fall spåra upp ett kvarglömt ex av World old music någonstans ifrån och Sven sätter igång och bläddrar.

Sven: Den har ju ryckt upp sig från förra numret även fast det inte var oskarp mask på de här bilderna ...

Jag: Varför måste det vara oskarp mask?

Sven: Man ska alltid lägga på lite oskarp mask när man trycker. Eller du måste ha oskarp mask på alla bilder – även dem du lägger ut på kulturkontoret.com.

Jag: Måste jag?!?

Sven: (glatt) Haha, sätt igång ett BOFH-dokument nu. (bläddrar vidare i World old music) Jag blev faktiskt nöjd.

Jag: Du är ju en hejare på det där, men man får inte berömma dig för då blir du bara sur.

Sven: Nej, det blir jag inte.

Sven läser en stund. Sedan lägger han ifrån sig tidskriften, beger sig mot ytterdörren och säger "tjing!"

Jag: Va, ska du gå nu?

Sven: Jag kommer tillbaka.

Preben: Ska du ha kaffe då?

Sven: Jag ska inte ha.

Jag: Du kan väl gå ut och köpa en bulle, du som har så mycket pengar?

Sven förklarar att det kan han inte alls eftersom han har varit sjukskriven och i och med att han har ordnade arbetsförhållanden så kan han inte jobba igen de två dagar han har varit sjuk. Sedan går han ut. Och kommer tillbaka med tre bullar.

Jag: Men å! Du köpte bullar! Jag blir alldeles rörd.

Sven sträcker fram bullpåsen mot mig och Preben.

Jag: Tack. Och stor var den också.

Sven: Som flickan sa.

Preben: Gjorde hon?

Jag gör kaffe till mig och Preben och Sven undrar hur det har gått med "I väntan på support".

Sven: Hur många böcker har du sålt? Jag tänkte lite på det där ...

Jag: Arton stycken. Jag har själv köpt två.

Sven: Jag undrade lite eftersom den var den mest sålda bloggboken på Vulkan och så där ...

Jag: Ja, den var det, men nu har den halkat ner lite.

Sven: Inte så konstigt med arton sålda ex.

Jag: Hur många har du själv köpt då?

Sven: Noll.

Jag: Men! Varför då?

Sven: För att jag ska lägga ut den på Pirate Bay.

Jag: Men du har ju tjatat om att få vara med i en bok! Och så vill du inte ha boken! Jag har gjort allt det här för din skull ...

Sven: (tar en tugga bulle och ser glad ut) ... din otacksamma jävel.

Sven och Preben börjar diskutera några blanketter som de ska fylla i tillsammans. Gertrud kommer in.

Gertrud: Hejhej.

Preben: Kör du bara nätter nu?

Gertrud: Jag har varit på tidningsmöte.

Jag: (som råkar sitta vid Gertruds favoritdator) Kan du sitta någon annanstans än här?

Gertrud (slår sig ner vid en PC): Jag kan sitta ett tag här. Fast de pratar bara engelska, de här datorerna ...

Preben: Jag tänkte börja prata ryska i kväll så ...

Gertrud (till Sven): Är det du som har varit här och lärt dem prata engelska?

Sven: Nej. (fördjupar sig demonstrativt i blankettarbetet) Vi måste vara lite koncentrerade här.

Gertrud försöker logga in och Preben hjälper till. Sedan börjar han dividera med Sven om olika blankettekniska spörsmål.

Sven: Jag tror att vi konstrar till det alldeles för mycket nu.

Preben: Det ska ta lite tid.

Sven: Nej, vänta. Backa bandet två sekunder ... Det är ganska vagt så vi steker den där procentsatsen.

Han reser sig upp och klampar in på Kjells rum.

Jag: Blev han arg nu?

Preben: Nej, han skulle ringa. Det är tio år sedan det här avtalet skrevs så våra minnesbilder divergerar lite.

Gertrud: (till mig) Hur skriver man snabel-a på den här?

Jag: Tryck kringla och tvåa ... Eller alt och tvåa.

Gertrud: Ska jag trycka på de här två? Kringla och alt?

Sven avslutar sitt telefonsamtal och börjar laga middag i köksavdelningen: en ost- och skinkpaj i mikrovågsugnen.

Jag: Preben ska dela den där märkliga pizzan med dig.

Sven: Vadå?

Preben: Det ligger en bit pizza där som vi ska dela på.

Sven: Jag åt pizza till lunch och den nya och nyttiga Sven får bara äta en pizza om dagen.

Preben: Vad är den tekniska skillnaden mellan hämtpizza och ost- och skinkpaj?

Sven: Jag kom just på att jag åt en Calzone med ost och skinka så ...

Och någonstans där tog mina anteckningar slut. Men Sven och Preben gick i alla fall ut och lämnade en del disk efter sig och när Kjell kom in vid tiotiden föreslog jag att jag skulle skriva en rolig lapp och lägga på ost- och skink- och pizzatallrikarna men det fick jag inte för Kjell.

Pyssel

Nu har jag haft kontakt med Vulkan igen och fått höra att de har skickat om alla beställningar. Jag har själv inte sett till någon ny bok ännu, men den kommer väl så småningom. Tills vidare tänkte jag att ni som har fått felaktiga ex skulle kunna ägna er åt lite pyssel. Om ni klistrar in nedanstående text själva så blir ju böckerna som de skulle ha sett ut.

Här följer de bitar som saknas. Skriv ut dem i A5-format med Times 12 punkter, klipp ut och klistra in på sidan 93 och 112.

TEXT SIDAN 93: 
 

Ja, det var ju så att när Sven visade mig det där med pipljudet på kameran så var batterierna urladdade. Och när jag sedan hade laddat batterierna så hördes inget pipljud. Det har aldrig hörts något, nämligen, och när jag förklarade det för Sven i går sa han att man då i stället kan ägna sig åt att studera en liten röd lampa som blinkar. Men han höll (halleluja!) med mig om att kameran är onödigt krånglig och undrade vem som köpt den. Jag skyllde på Kjell, för det är faktiskt han.
  Kameran har hundra miljoner inställningar, som till exempel närbild, dubbelporträtt, landskap, solnedgång, vattenglitter, sport, museum, party, fyrverkeri, ja, ni fattar ... Ifall man bara helt enkelt kan ställa in den på ta-en-vanlig-bild-läge står ännu så länge skrivet i stjärnorna. Dessutom blixtrar den fyra gånger med blixten varje gång man fotar. Och, men, hur som helst, eftersom Sven är en sådan hejare till fotograf så tänkte jag härmed ge några exempel på hur en mästare arbetar. Den första bilden föreställer Svens knä. Bild nummer två föreställer Kjell som går förbi ett tidningsställ. Och den bländande skarpa bilden här ovan föreställer mig när jag sitter vid min sega lampdator och jobbar med kulturkontoret.com. 

 
 
 
TEXT SIDAN 112: 
 

Jo, alltså, Sven har haft hand om städningen medan Kjell har varit pappaledig så nu ser det ut så här i köksavdelningen ...

Sven, var är du? del 4

I går kväll var jag inne en sväng på Kulturkontoret. Bobby Jr satt försjunken i förberedelser inför en mässa och jag åt mikrovågssoppa i köksavdelningen när Sven klev in. Han frågade efter Kjell, Anton och Gertrud, men jag sa att ingen annan än jag och Bobby Jr var där.

– Saknar du Gertrud? frågade Bobby.

– Helt otippat satt hon här i går, sa Sven, och bad om hjälp med minustecknet på faxnumret. 08-642 ... Aauuughr! Var börjar man då någonstans?!

Jag antecknar på en lapp från Skatteverket medan jag äter och Sven tillägger:

– Du får gärna skriva det där.

Sven och Bobby pratar en stund om Gertruds olika skrivelser till diverse myndigheter – den senaste handlar tydligen om att hon inte vill att det ska installeras bredband i huset där hon bor. Inte för att hon har något emot bredband, utan för att det dammar när hantverkarna borrar. Sedan berättar Sven om när Gertrud skulle posta ett brev och ville gå till den blå postlådan på Folkungagatan, varpå Sven förklarade för henne att det inte längre finns någon blå postlåda på Folkungagatan utan att hon måste gå till Medborgarplatsen. Långt om länge kom Gertrud tillbaka och sa att hon inte hittat brevlådan på Folkungagatan.

– Varför inte lyssna, frågar Sven retoriskt, så att man kan spara en halvtimme, eller en timme, eller vad det tog ..?

Bobby Jr skrattar.

– Hon är en lustig filur, den där.

– Det är många lustiga filurer på det här stället, säger Sven.

Han slår sig ned vid den nyaste och bästa datorn och Bobby Jr jobbar på under koncentrerad tystnad. Jag äter färdigt min soppa, går och sätter mig på min plats och börjar kolla mejlen. För säkerhets skull öppnar jag så klart också ett BOFH-dokument.

Bobby Jr (till Sven): Fullt fart på nya jobbet?

Sven: Mm.

Jag: (till Sven) Det är varmt, kan inte du fösa upp det där fönstret?

Sven: (öppnar fönstret och plingar på Josefins klocka) Pling!

Jag försöker snoka efter vad han gör på sin dator och han ser ut att ägna sig åt en eller annan länk eller konversation på Buzz.

Jag: Vad gör du här egentligen? Du bara tycker om att vara här lite?

Sven: World old music. (buzzar vidare en stund och öppnar sedan InDesign) Jag funderar på att starta en webbtidskrift.

Jag: Jaha, och vad ska den heta? Nu antecknar jag!

Sven: Jag vet inte. Bajsapan kanske.

Jag berättar att Kjell länge har talat om att starta en tidskrift i samma anda och Sven börjar kolla olika domännamn. Det visar sig att bajs.com leder till en sajt om bibelstudier och kristen information.

Jag: (skrattar) Det var roligt!

Sven: (scrollar nerför sidan) "May God bless you." (testar looft som domännamn och ser att looft.nu är ledigt) Varför har inte du en domän som heter looft?

Jag: För att jag inte vet vad jag ska ha på den. Jag gör inga hemsidor längre, det är så himla -96.

Sven: (tittar lite uppskattande på mig) Åh!

Han återgår till World old music-layouten och beklagar sig över en annons från tidskriften Urtida Musik. Det står inte att innehållet är på svenska och tänk om någon som talar engelska kommer att beställa en prenumeration? Vi diskuterar problemet ett tag; det leder inte till någonting, men Sven gör klart annonsen ändå och frågar om den är fin.

Jag: Jodå. Men du kanske ska göra bilden lite genomskinlig så att bokstäverna syns bättre ..?

Sven: Nej, det gör jag inte.

Bobby Jr: (reser sig upp) Ajökens alla glada. Nu ska jag gå hem och svimma.

Jag: Lycka till med mässan.

Exit Bobby Jr.

Sven: (om annonsen) Jag lägger på en skugga!

Jag: Lägg på en svensk flagga.

Sven: Och en heilande bäver.

Han börjar prata om den där tidskriften igen som han vill göra och jag försöker förgäves komma på ett namn till den.

Sven: Jag vill att någon ska göra en massa intelligent content och så ska jag stå för formen.

Jag: Du kan få en jättelång exklusiv intervju med mig som kan fylla upp hela första numret.

Sven: (ser på mig) Eller så skiter jag i det.

Sven, var är du? del 3

I går satt jag på jobbet och filurade på en liten text om höger- och vänsterkultur och minsann! Kom inte Sven in framåt kvällskvisten för att hjälpa Anton layouta den stiliga publikationen World old music.

Sven hade på sig en svart tröja med en gul ruta, i vilken det stod en massa bokstäver som jag försökte tyda.

– Du är för lite nörd för att förstå det där, sa Sven och styrde kosan mot kaffebryggaren.

Vi har en ny, normal kaffebryggare nu – den där med nerpressningshandtag som genererar stopp i avloppet har fått vandra vidare till de sälla bönodlingarna – och det fanns en timme gammalt kaffe i kannan som Anton hade gjort.

– Jag drack det och det smakade bränt, sa jag.

Sven tittade på det öppna kaffepaketet som stod bredvid och sa:

– Ni har inte lärt er det där tricket, va? Att kaffe oxiderar.

– Jodå, sa Anton. Jag brukar stänga kaffepåsen annars, men här står den alltid öppen så det är ingen idé.

– Kom så får jag skriva av det som står på din tröja, sa jag till Sven.

– Nää ... sa han.

– Jo, sa jag. Komsi komsi.

Sven protesterade lite till, men kom sedan lydigt och visade upp tröjan.

"OHAUUU I WRITED YOU A SUBVERSIVE MESSAGE BUT THE YAHOO SERVER EATED IT :-("

stod det, fast med konstigare stavning.

(Och i stället för att göra en smiley skrev jag "surgubbe" i mitt anteckningsdokument, fast jag skrev fel så att det blev "surbugge".

Och hm, ja, när jag ändå är inne på lite parentetiska metafrågor så kan jag passa på att medge att jag har några gamla BOFH-anteckningar liggande som jag inte har tagit mig an. De handlar om när Sven och Roland skulle jobba med katalogen och Roland var nervös för att Sven skulle ställa till med något, Kjell var gramse för att Sven ändrade i hans annons om kulturkontorsverksamheten och Sven i sin tur var bekymrad över att korrekturläsningen inte hade blivit helt tippelitopp. Omslaget blev i alla fall fint: Man ser Kjell sväva med sitt tidningsställ över en tom och höstlig skateboardramp.

Men detta var alltså för två veckor sedan; det måste ha varit ungefär samtidigt som Bruno K. Öijers nya diktsamling släpptes för jag säger till Sven att Bruno K. Öijer har skaffat hund.

Sven: Å fan! Vad heter den?

Jag: Jag vet inte, men man får se den på bild.

Sven: Om han hade haft en häst så hade den kunnat heta Brunte K. Öijer.

Slut parentes.)

Sven tycker att det går bra på nya jobbet, även om han är en aning orolig för vad som ska hända vid utvärderingen i oktober. I övrigt verkar han ha gott om pengar nu för tiden, för han hade med sig pistagenötter och äppeljuice som han helt vänligt bjöd på. Jag tog mig för att röja i köket eftersom diskhon var knökfull och det som låg i diskstället var måttligt rent. Disktrasorna var det bara att slänga. Kylskåpsdörren var randig av utspillt kaffe. Två mögliga tomater låg i en liten väska. Etc.

Sven tyckte att jag skulle komma hem till honom och städa också.

– Har du det lika äckligt hemma? frågade jag.

– Lite äckligare, medgav Sven.

Tjosanhej

Det ordnade sig till sist!

Jag kom på att jag skulle göra en ny version av boken, helt i svartvitt och med lite textomflyttning, för att minimera riskerna för fel och trassel i tryckningen. Detta talade jag om för Vulkan via mejl och fick raskt ett snällt svar från tidigare nämnda Johan där han skrev att felaktiga böcker så klart ska ersättas och att alla beställningar på min bok kommer att skickas om.

Så nu blir allting bra, till sist. Ni som har köpt boken får nya ex och ni som tänker köpa den framöver får förhoppningsvis ingenting annat än en hel och fullständig version. (Av någon outgrundlig anledning skiljer det endast två kronor i pris mellan färg och svartvitt tryck på Vulkan, men jag känner inte att jag orkar fråga dem vad det beror på just nu.)

En annan glad nyhet är att boken fått ett ISBN-nummer – fast det borde den förstås ha haft från början ...

Reklamera!

Jag uppmanar alla som köpt "I väntan på support" att skriva och klaga på att ni fått felaktiga exemplar. Tala om att text saknas på sidan 93 och 112 och att ni har betalat för färgbilder men fått svartvita.

Så här står det i köpvillkoren:

"Är produkten skadad eller har fel produkt levererats skall kund genast reklamera felet till Vulkan med angivande av felet till kundtjanst@vulkan.se. Retur av produkten sker sedan enligt skriftlig instruktion från Vulkan."

Berätta gärna för mig hur det går.

Det händer inget

Ja, jag har alltså mejlat Vulkan och en person vid namn Johan svarade väldigt snabbt och frågade vad som blivit fel. När jag berättade det blev det tyst. I stället fick jag ett glatt massutskick till "alla Vulkanare" där det talas om andra bokformat, nytt papper och fler valmöjligheter: "Kontakta vår kundtjänst för att få din bok precis som du vill ha den!"

Jotack. Min bok blev inte som jag ville ha den ens med färre valmöjligheter.

Jag har således skickat ännu ett mejl och sitter här och väntar på ett vettigt svar.

Varning

Jaha, jag fick ett ex av "I väntan på support" i dag och det ser inte ut som den pdf jag laddade upp för tryck på Vulkan. Att färgbilderna blivit svartvita må väl vara hänt, men att text har fallit bort på två ställen känns mindre kul. Jag har mejlat Vulkan och frågat vad de tänker göra åt saken, och återkommer när jag får svar.

Tills dess: Köp inte boken, för då får ni ett ofullständigt exemplar!

Sven, var är du? del 2

En annan nyhet på Kulturkontoret är den lilla ringklockan som står framför min dator. Den har Josefin satt upp för att jag ska plinga i den varje gång jag öppnar fönstret och det ska då betyda "varning för drag". Jag brukar plinga i den även när hon inte är på kontoret, bara för att ... ja, jag vet inte. Bara därför att.

I går när jag var på jobbet berättade jag för Roland att jag introducerat honom här på bloggen, varpå han läste, skrattade lite och sa:

– Det var ett smart drag av dig, nu har jag någonting att leva upp till.

Sedan berättade han att Sven faktiskt är på ingång.

– Han kommer att dyka upp här under helgen. Han ska fota Kjell ... Har du hört om upplägget för katalogen? Kjell ska ta det där tidningsstället och gå ut i skateboardrampen och åka och så ska Sven fota hur det går. Och föreviga kidsens reaktioner.

– Vilken konstig idé, vem kom på den?

– Kjell.

– Han kommer ju att slå ihjäl sig.

Bobby Jr, som sitter mittemot oss, lägger sig i och börjar prata om tyngdpunkter och ambulanser och jag undrar om man inte kan låta ett kid åka i stället.

– Nej, säger Roland, det ska vara en gubbe.

– Vem ska göra katalogen sedan, frågar Bobby Jr, när Kjell ligger på Sös?

– Det har vi inte tagit ställning till, säger Roland, utan det viktiga är: Allt för konsten.

Zita kommer in, hälsar och slår sig ner vid sin dator.

– Vem tar bort mina bokmärken? frågar hon.

– Jag tog bort dem innan du kom, säger Roland.

– Varför tar man bort bokmärken? undrar Zita.

– För att jävlas med dig, säger Roland. (Han tar sig, rent BOFH-mässigt) Det kanske var FRA.

Zita vill vädra och vi dividerar lite om vilket av fönstren som ska öppnas och kommer fram till att det bredvid Bobby Jr är bäst.

Zita (till Bobby Jr): Jag öppnar fönstret här.

Bobby Jr: Visst. Tänk inte på min hälsa bara.

Zita: Det är ju det jag gör.

Jag: (plingar på klockan)

Zita: Sluta med det där.

Jag: Det är det enda roliga jag har här.

Zita: Men jag har ju kommit nu.

Sven, var är du?

Sven syns nästan aldrig till på Kulturkontoret längre. Det är synd; jag hade hoppats att han i varje fall skulle komma dit ibland och ägna sig åt lite layout. Vi har fått en ny BOFH som heter Roland, men han är inte någon riktigt äkta BOFH. Han fixar alla datorer så att de fungerar snabbt och smärtfritt och ler vänligt när man frågar någonting.

Ja, och så har Bobby Jr satt upp gardiner. I rött och svart. Hemtrevligt som bara den.

Vulkan höjer priset

Jag fick ett trevligt mejl med "kramar från Vulkangänget" där de berättar att de tänker höja sina priser med 20 procent i september. Varför förstår jag inte riktigt, för de är väldigt nöjda med att ha fått in över 4.000 titlar på ett halvår.

Men med detta vill jag säga att ni ska passa på att köpa boken medan den fortfarande kostar 103 kronor. Herbei, herbei! Herein, herein!

Lite mindre succé

Nu har "I väntan på support" fått en till recension på Vulkan, denna gång av Bo Söderlund, själv författare till tre böcker där. Han verkar tveksam:

"Kanske inte riktigt min grej. Jag gillar lite mer 'vanliga' berättelser".

Trots de ynka tre stjärnorna ser jag det ändå som ett fint omdöme. Vanliga berättelser har ju aldrig varit min grej. Tvärtom. Jag försöker ta mig därifrån.

Succé!

"I väntan på support" susar direkt in på andraplatsen på Vulkans lista över mest sålda bloggböcker och får fem stjärnor i betyg av poeten Andreas Hörnfeldt.

Liten tyskalektion

Så här låter det när Mefistofeles kallar fram lemurerna vid Fausts begravning:

Herbei, herbei! Herein, herein!
Ihr schlotternden Lemuren,
Aus Bändern, Sehnen und Gebein
Geflickte Halbnaturen.

Jag har tyvärr bara läst tyska i två år, men "schlotternden" verkar betyda "skälvande" och så handlar det om att lemurerna är lite halvdant hopsatta av ligament, senor och ben, om jag förstår det hela rätt.

Alternativa titlar

När jag var på väg att sammanställa BOFH-boken, eller "I väntan på support" som den kom att heta, frågade jag runt lite bland de medverkande om de hade några förslag på titel. Följande fiffiga förslag inkom då från Janos:

"Det gör ont när it-supporten brister"

"Som ett roadkill på informationens motorväg" (underrubrik typ: hur du pratar med din it-tekniker)

"IT-flugornas herre" (eller hur var det Ines Uusmann sa?)

"En lång dags färd mot support"

"Datorsupport med rätt att nörda"

"Kvinnor är från Venus män från Mars, men röker systemteknikern hasch?"

Tre tycker till

Några medarbetare på Kulturkontoret uttalar sig om boken:

Julia: "Underbart bra, ska shoppa direkt."

Lennart: "Ah, spännande!"

Åke: "Finns det något extramaterial som gör att de BOFH-fans som redan läst det mesta på nätet känner sig tvungna att köpa boken?"

(Svaret på frågan är förstås nej.)

Sven recenserar layouten

"times på ryggen och baksidan är skitfult, men det rosa, bilden och
titeln ser väldigt bra ut!

varför inte låta det vara utfall på det rosa?

och får man inte välja ngt annat brödtypsnitt i inlagan?
och rubrikerna kunde varit lite mer distinkta
och graden verkar vara lite för stor, 10 på 11 kan väl vara ok?
och upplösningen på bilderna verkar lite låg
och ...

men annars är det fint"

Pressmeddelande – skicka gärna vidare

"I väntan på support" – en voyeuristisk metadokumentär

Nu är den här – berättelsen om systemadministratören, BOFH:en, Sven och hans arbetskamrater på Kulturkontoret i Stockholm!

Det är en sann historia om odiskade kaffekoppar, halkiga musmattor, suddiga bilder, skrymmande banners, fula hemsidor, sexuella trakasserier, trasiga mobiler, rysliga lemurer, Ingmar Bergman, Facebook och progg, och den heter "I väntan på support" och är nedtecknad av Helena Looft.

https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=16979

"Men Helena Looft inte bara avslöjar vad framför allt systemnissen Sven säger och gör under sina vardagliga vedermödor, hon frammanar själv situationer i syfte att sätta dem på pränt. På så sätt är det snarast en voyeuristisk metadokumentär från det inre av arbetslivet som författaren är våghalsig nog att presentera inom dessa pärmar."

(ur förordet av Roberth Ericsson)

Hejhej

... och välkomna till Kulturkontorets blogg! Den ser ny ut och det är den också, och tanken är att den ska höra ihop med min allra senaste bok I väntan på support. Boken finns att köpa via Vulkan och kostar bara 103 kronor, vilket är lika med tryckkostnaden. Ja, frakt tillkommer ju också. Själv kan jag inte köpa den, eftersom man bara kan betala med kort på Vulkan.