2011-10-13

Guillou och obegripligheten

I senaste numret av Nöjesguiden intervjuas Jan Guillou av Pascal Engman, om politik, knark och musik. Det hela avslutas med några frågor om poesi:

Läser du poesi?

– Nej. Obegripligt! Och väldigt överskattat. Det sitter så fast i vår prestige att det här ska vara fint och det här ska man begripa – fast ingen gör det.

Men Jan, till och med jag förstår någon som Tomas Tranströmer, då borde du också kunna göra det?

– Folk säger det men det gör man inte egentligen. Hela mitt skrivande sedan sextiotalet och framåt går ut på klarhet, själva antitesen till poesi.

Att "ligga ner som en tvärgata", som Tranströmer skriver, är väl väldigt klart?

– Nej, det är fånigt.


Finemangs, eller hur? All poesi är obegriplig. När jag gick på Journalisthögskolan hade vi Jan Guillou som föreläsare en gång och jag minns det som ett par bra timmar. Han framstod som ödmjuk och sympatisk – helt olik den figur som brukar synas i media. Det gör mig lite skeptisk till sådana här uttalanden, tyvärr; man misstänker ju att det bara är ett taktiskt drag i kampen om läsarna. För övrigt tycker jag att Nöjesguiden har ryckt upp sig och blivit riktigt bra igen, efter en lång period av ... tja, obegriplighet.