Ceci n'est pas un blog

Sidådärja, nu har jag varit fiffig och arrangerat om min högerspalt, rensat upp och lagt till några undersidor där jag berättar om mina böcker och visar upp illustrationer jag har gjort. Katter och änglar, än så länge, kanske blir det fler med tiden, jag får se.

Men det bästa med omgörningen är att jag inte tänker kalla detta för en blogg längre, det blir i stället mer av en nyhetsplats eller en hemsida, och då – hokus pokus – slipper jag skriva arton inlägg i veckan, som man ju helst ska göra när man har en blogg. Inte för att jag någonsin har skrivit arton inlägg i veckan, men, ja, ni fattar.

Och nu är det nytt år och jag tänkte sätta igång med en del andra roliga projekt eftersom boken är klar – förhoppningsvis kan jag berätta mer om dem här senare. Jag kommer att fortsätta med litteraturvetenskapen också och se om jag lyckas få till en d-uppsats under våren.

Gott Nytt År!

Inspirerad av Gabis borttagna 2012-lista tänkte jag nu göra likadant – berätta om några viktiga händelser under året och sedan radera alltihop ... närå, skoja bara, men jag tänkte att jag skulle göra en kort sammanfattning i alla fall.

2012 var året då jag äntligen blev klar med den eviga romanen – en historia som jag har jobbat med sedan 2005 och som har ändrat skepnad på olika sätt men som ändå i grund och botten har handlat om skuld. Odefinierbar skuld, en sådan som bara hänger efter en fast man inte direkt har gjort något, och en mer tydlig och konkret som utgår från sådant man borde men inte kan, vill eller orkar göra för familj, vänner, samhället och världen i stort. Övriga teman har kommit och gått men en kärlekshistoria finns med i alla fall, liksom en underjordisk resa, ett samtal med gamla glömda gudinnor och en ljus barndom i en solig trädgård. Mer info om hur och när och var boken ges ut kommer senare, men jag har ägnat hösten åt redigeringsarbete, korrdiskussioner, omslagsfunderingar, baksidestextskrivande och annat som har känts roligt och spännande. 

Hösten har också varit en tid för studier – jag tog upp litteraturvetenskapen igen och har, förutom de obligatoriska teorikurserna, ägnat mig åt Att läsa och tolka litteraturens klassiker, första delen av tre, och den har handlat om Sapfo, Vergilius och Dante. Inspirerande och intressant på alla sätt och vis – jag älskar verkligen att läsa litteraturvetenskap, det ger otroligt mycket till mitt eget skrivande och fyller i diverse bildningsluckor, inte bara rent litterärt utan också när det gäller exempelvis historia och filosofi. Det enda jag skulle kunna klaga på är tidsbristen; att tre tunga författarskap bara ägnas fem seminarier – jag skulle gärna haft fem seminarier kring vart och ett av dem. Klassiker-tentan skrev jag om Vergilius, delvis för att jag tyckte att det fanns en hel del att fundera över när det gäller denna "the classic of all Europe" (det var T. S. Eliot som sa så om Vergilius) och delvis för att jag har använt Aeneiden som ett slags dialogtext i den kommande romanen och känner starkt för särskilt Dido-episoden. 

Vad har mer hänt då? En hel del, som att jag började träna, åkte på finlandssemester och lanserade begreppet attackborgare. Bilden är inifrån Åbo domkyrka.