En kul grej som hände nu i min senaste mejlväxling med Vulkan var att jag fick precis samma fråga som i förra vändan, när boken var ny: "Jag har kollat i inlagan och det är enbart bokstaven å på sidorna. Ska det vara så eller är det något fel på inlagorna vi har?"
För er som inte minns, så gav jag ut Brusa högre lilla å på egen hand, som ett inlägg i en segdragen poesidebatt som pågick under 2000-talets första decennium. Men boken är också ett experiment i sin egen rätt, där jag undersöker om det verkligen går att skriva obegriplig poesi, och jag kom fram till att det faktiskt är omöjligt. Även om man anstränger sig, även om man jobbar hårt på att skapa något helt meningslöst, så uppstår något slags begriplighet och kommunikation i alla fall.
