D-uppsats-pepp-inlägg

Fick just en påminnelse i mejlen från Stockholms universitetsbibliotek; Subban, som vissa av mina kurskamrater säger. Det börjar bli dags för mig att lämna tillbaka Reading Godot av Lois Gordon, Samuel Beckett's Waiting for Godot av Mark Taylor-Batty och Juliette Taylor-Batty, Samuel Beckett: Waiting for Godot av Lawrence Graver och Shape of Paradox: an essay on Waiting for Godot av Bert O. States.

Jag lånade dem i våras och har lånat om dem ett antal gånger, men någon uppsats har det inte blivit ännu. Därför: Nu är det dags att sätta igång på allvar. Jag tänker bli klar den här hösten, nämligen. Egentligen tycker jag att det ska bli roligt, det är bara det att hela projektet känns osäkert och svårt. Jag vet inte om jag kommer att gå iland med det. Inte förrän jag har börjat skriva. Men, som sagt, jag ska försöka och nu måste jag se till att få lite fjutt på saker och ting.

Jag mjukstartar med att låna om ovanstående böcker. Och så beger jag mig ut på en promenad och införskaffar fler verk av Beckett – jag tänkte läsa in mig på annat han har gjort. Och så beställer jag I väntan på Godot på nätet, för jag måste ju ha ett eget ex. Även på engelska och franska. Jaja, seså, pepp-pepp, upp och hoppa. Det är bara att sätta igång!

Stjärnor

I senaste numret av Situation Sthlm får min bok fyra stjärnor! Maria Hagström skriver: "Det är en intressant och originellt skriven poetisk roman. Den är mörk, men har svarta humorglimtar och är inte helt utan hopp."

Jag fick också en jättefin recension av Bernur i juni och på Eremonaut i maj. Förutom Piteå-tidningen, som jag nämnt tidigare, har också Norrländska Socialdemokraten och Norrbottens-Kuriren recenserat – de två sistnämnda fattade nog inte riktigt men alla kan ju inte göra det.

Sedan har jag under sommaren varit med i Södermalmsnytt som Söderprofilen – kul! – och pratat om Slakthusområdet och Kolerakyrkogården i Tidningen Årsta-Enskede.

Skallar, blommor och snö

Mer musikrelaterat: I dag var jag ute på en förmiddagspromenad, tog en espresso på ett café och vid ingången satt en affisch med reklam för Soundgardens spelning på Hovet i september. Himla snygg var den, affischen – jag hade lust att ta med mig den hem.

Mitt fikasällskap meddelade att samma bild pryder omslaget på Soundgardens senaste album, King Animal, vilket släpptes redan förra året men det hade jag missat – jag lyssnade på Soundgarden i början på 90-talet och har väl, kan man säga, tappat bort dem på vägen någonstans sedan dess. Men jag gillade Badmotorfinger och kanske allra mest "Jesus Christ Pose" och "Drawing Flies". Rader som "share a cigarette with negativity" och "firing the pistol that shoots my holy pride" tog jag till mig som en beskrivning av mitt liv som det såg ut på den tiden.

Men, alltså, affischen! Jag stod och tittade på den en lång stund. Bilden här visar inte alla detaljer så tydligt, men det är som synes ett gäng djurskallar i någon sorts formation, dekorerade med vita blommor och frostglitter. Konstnären bakom heter Josh Graham och Soundgardenomslaget verkar bygga på hans verk Night of the Last Equinox. Som jag alltså hittade nu. Equinox betyder (vår- eller höst-) dagjämning, alltså den tidpunkt på året då dag och natt är lika långa. Men "the last"? Ja, det kan man så klart fundera på.

Jag har också funderat på varför jag tilltalas så mycket av den här bilden. Skallar, blommor och snö. Det hör på något vis ihop med det jag skriver. Med det underjordiska, obegravda, rituella; offertemat i min senaste roman. Mellanrummen, skymningarna. Det djuriska. Det frusna. Men jag vet inte, sådant där kanske man inte ska gräva ner sig i. Det är en känslosak, som Misan säger i Farlig midsommar. Jag skriver det jag skriver. Jag låter det vara som det är.

Det som kallas förgäves

I natt drömde jag att jag pratade med en av mina lärare på litteraturvetenskapen om att vi hade missat Elsa Grave. Jag var övertygad om att jag inte hade läst något av henne, men läraren påstod att det hade vi visst gjort  – och då sa jag "jaha, det var intressant, då måste det ju finnas någon anledning till att jag har glömt bort henne." Det höll läraren med om – som om vi hade någon sorts psykoterapisession i stället för ett seminarium – och sedan när jag vaknade började jag fundera på det där.

Jag vet ingenting om Elsa Grave, har inte läst något av henne – vad jag minns i alla fall (hehe) – varken på universitetet eller på egen hand. Jag hade väl någon vag aning om att hon skrev dikter och nu har jag googlat runt och sett att hon levde 1918-2003, att hon var både bildkonstnär och poet, att hon har sin egen teologi och "rör sig fritt, stigande och fallande bland 'fossil' och 'blåmusslor', 'luftforell' och 'flygande ko'".

Jag vet således inte varför hon dök upp i mitt undermedvetna men det är mycket möjligt, som det kan vara i drömmar, att hennes namn vill säga mig någonting: Grave, "grave" (grav) på engelska eller "grave" (allvarlig) på franska. Jag brukar ju drömma om gravar och här dyker de upp från ett annat håll. Eller handlar det om att ta konsten på allvar? Om att gå sin egen väg och göra det man tror på och vara kriminellt kär i det som kallas förgäves, som Bruno K. Öijer skulle ha sagt. Som alla väl vet vid det här laget så är jag ingen hejare på franska, men jag har för mig att ordet "grave" används mer i samband med till exempel sjukdomar och olyckor än när det talas om seriös konst. Men det kanske inte spelar någon roll? För den som tar konsten på allvar är den på liv och död.

Hur som helst så skrev Elsa Grave tydligen om smärta, grymhet, ångest och äckel. Och på bilden syns death metal-bandet Grave.

Att sälja en bok

Som ickekändis och utgiven på annat förlag än Bonniers/W&W/Norstedts blir man tvungen att vara sin egen PR-avdelning. Det är inte helt lätt, kan jag meddela – en författare är ofta en person som föredrar att höras (eller läsas) och inte synas – men jag gör mitt bästa för att tjöta om min bok i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Jag mejlar, ringer, pratar, frågar och försöker övertala bokhandlare och redaktörer att ta sig an min fina, intressanta och viktiga roman.

Det är stor skillnad, har jag märkt, på dagens kulturklimat och det i början av 90-talet när jag gav ut mina första böcker på Bakhåll. Då fanns det någon sorts naturligt intresse även hos stora tidningar att hålla koll på de små förlagen, men nu verkar redaktionerna drunkna i böcker på ett helt annat sätt och hinner inte med mer än de redan kända namnen. Jag vet inte riktigt vad detta beror på – besparingar och nedskärningar kanske – men det är tråkigt, inte bara för min egen del.

Den smala, experimentella, svårsäljbara litteraturen har ett värde som inte kan mätas i pengar. Det där vet ju alla som bryr sig om böcker på ett djupare plan. Att text lever av text. Att även en deckarförfattare behöver poesi. Att litteraturen är en helhet där vi påverkas, inspireras, gör någonting tillsammans och att det skulle bli fruktansvärt tråkigt om bara storsäljarna fanns kvar. Jag skrev en krönika om det där en gång – siffrorna har väl hunnit bli inaktuella vid det här laget men i övrigt funkar den lika bra i dag.

Bokfest i underjorden

I mitten av april var jag uppe i Luleå och pratade om Pappa, vet du vad jag drömde? på biblioteket där – och blev samtidigt intervjuad av både Norrbottens-Kuriren och NSD. Dessutom finns en fin recension att läsa i Piteå-Tidningen.

Och, ja, nu är det dags för releasetjosan även i Stockholm. I morgon, tisdagen den 7 maj, firar jag min bok på Carmen klockan 19 tillsammans med Michael Economou som ger ut en roman om Stagnelius, Erik Johans minnen, på samma förlag. Vi framför några stycken ur respektive verk och författaren och förläggaren Peo Rask kommer att läsa dikter av Britt-Marie Eklund.

Vänner, fans, lemurer, kulturtomtar, snillen med eller utan smak ... alla är välkomna! Vi håller stilenligt till i källaren så att det passar till underjordstemat i min bok.

Ja!

Titta! Fin! Bok! Ny! Klar! Black Island Books! Snart! Mitten på april! Jobbat! Sju år! Roligt! Äntligen! Hurra! Glad! Berättande! Sagor! Myter! Minnen! Underjorden! Samtidsskildring! Stockholm! Skuld! Uppror! Familjer! Svek! Kärlek! Vänskap! Kartago! Gudinnor! Djur! Identitet! Slakthusområdet! Blommor! Krigskonst! Solglasögon! Schack! Begravningsplatser! Höst! Glömska! Regn! Jukkasjärvi kyrka! Tofflor! Ja! Bra! Läs!

139 kronor på AdLibris
156 kronor på Bokus