Räknandets olidliga lätthet

Här följer den spännande fortsättningen på storyn om hur jag löste problemet med att få alla å:na i boken på plats.

Jo, jag ville ju att å:et skulle kliva upp en rad för varje sida och samtidigt flimra fram och tillbaka horisontellt, men det skulle inte fladdra hur mycket som helst – jag ville ha någon sorts form och stil på sidledsrörelsen så att den verkligen beskrev en tydlig förflyttning från vänster till höger genom boken. Därför började jag med att göra ett dokument där jag la in alla å:n på samma gång. Det blev alltså en enda sida med ett å på varje rad; en sorts sammanfattning av helheten, med alla sidor i boken samlade till en. (Det är den sammanfattningen som syns på omslaget – om man skulle lägga alla sidor på varandra och göra dem genomskinliga så skulle det se ut just så.)

Sedan skapade jag ett annat dokument, för själva innehållet i boken, men jag upptäckte förstås att det inte fungerade att bara klippa ut ett å i taget från sammanfattningsdokumentet och klistra in i innehållsdokumentet eftersom raderna var så gyttriga. Jag fick helt enkelt inte tag i rätt å i sammanfattningsdokumentet – det gick varken att se vilket som låg nederst eller vilket jag klippte ut.

Då började jag med att putta ner ett å i taget, så att det liksom ramlade ner på en helt ny, blank sida i sammanfattningsdokumentet. På så vis fick jag fatt i det nedersta å:et hela tiden, plus att å:et ifråga också låg på sin rätta plats i sidled. Det som fortfarande var problematiskt var ju räknandet; jag skulle fortfarande bli tvungen att räkna mig uppåt, rad för rad, sida för sida, i innehållsdokumentet ...

... och fy fasen, vad det här låter krångligt! Och det var ju krångligt också; det var knepigt att göra boken och det är knepigt att berätta om hur det gick till. Innan jag satte igång trodde jag själv att alltihop skulle bli mycket lättare än det blev, och jag måste säga att det har varit väldigt nyttigt att genomföra det här projektet. Alla som irriterar sig på konceptkonst och säger att "vadå, det där kan väl jag också göra" borde sätta sig ner och verkligen jobba med ett idébaserat verk. Det uppstår problem man aldrig hade kunnat drömma om, man ställs inför underliga frågeställningar och trillar över tusen miljoner möjligheter och hinder som man måste begrunda och anpassa sig till.

Nåväl, hur som helst så började jag med mitt räknande igen – jag puttade ner det nedersta å:et från sammanfattningsdokumentet, klippte ut det och klistrade in det i innehållsdokumentet samtidigt som jag räknade mig uppåt på raderna, sida för sida.

När jag kom till sidan 80 blev jag lite galen på räknandet. Om man gör något som är mekaniskt och monotont så är det väldigt lätt att börja tänka på annat och jag förstod att jag någonstans på till exempel sidan 135 eller 220 eller 318 troligen skulle tappa bort mig och bli osäker på hur långt jag egentligen hade räknat eller så skulle jag börja undra om jag hade räknat rätt och så skulle jag vara tvungen att räkna en gång till och kanske en extra gång om jag kom till olika resultat de båda första gångerna och då kände jag att nej, det här kunde jag inte hålla på med.

Jag behövde helt enkelt hitta ett sätt att hålla koll på raderna på varje sida, så att jag lätt kunde se vilken rad jag befann mig på, och då kom jag på att jag skulle göra ett tredje dokument, som ett slags mellanstation, ja, det vill säga ett radräknardokument.

Håhåjaja. Fortsättning följer. Erkänn att det är mer rafflande än vilken deckare som helst?