I går kväll försökte jag se på Melodifestivalen på teve, men herregud
vad svårt det var! Jag blev tvungen att byta kanal ideligen och tack
och lov var det lemurer på Kunskapskanalen, inklusive en ingående presentation av mina favoriter aye-ayerna, alltså den sorten som sitter här överst i bloggen.
Och
i natt drömde jag att jag och en kompis var jagade, vi åkte bil utanför
Slottet och både bilen framför oss och bilen bakom oss blev plötsligt
bombade eller sprängda i luften. Det gjorde att vi förstod att
förföljarna hade järnkoll på oss – kanske från någon
helikopter? – och att vår bil förstås var näst på tur.
Så vi
lämnade bilen och försökte fly genom stan till fots, tog oss in i ett
hotellrum med ett öppet skyltfönster, utan glasruta alltså, och folk
utifrån gatan slog sig ner där, som om det var något slags plats att
hänga på. Eftersom vi inte ville att
de skulle se oss så fällde vi ner en gardin, eller ett draperi snarare,
grönt, av lösa hängande trådar, och människorna fick trådarna på sig och undrade vad vi höll på
med och då tänkte vi att det verkade misstänkt, det där med gardinen, att det visade att vi
försökte gömma oss, så vi gav oss av därifrån.
Och flydde
genom stan, det gick rätt bra, vi var snabba och smarta, men tänkte
samtidigt att ju fler människor vi mötte, desto fler skulle känna igen
oss och skulle kunna ange oss för förföljarna.
Dessa drömmar, alltså
... Vad handlar de om? Ibland tänker jag att jag är stressad av mitt
skrivande, att det är därför jag drömmer så mycket i den här stilen, för
jag har verkligen tappat orken, lusten och sugen, det måste jag erkänna. Jag tänker bara: Varför ska jag skriva en till bok, det finns så mycket böcker, och de bästa är skrivna för länge sedan och vad har jag för nytt att komma med? Jag vet att
jag hamnar i den här sortens svackor då och då, och att det går över,
men just när jag är i dem så känns allt bara hopplöst och svart.
1 kommentar:
:-o
<3
/B
Skicka en kommentar