Stress

En gång talade jag med en vän om utbrändhet och sa att det aldrig skulle kunna hända mig – "jag är så bra på att ta det lugnt" hävdade jag tvärsäkert där jag satt med mitt fasta deltidsjobb och skrev mina böcker i frid och ro. Kanske hade jag något stipendium också att leva på, det minns jag inte, men jag klarade mig bra och var aldrig orolig över min ekonomi.

Så dum jag var! Vad lite jag fattade. Jag tänkte inte på att stress kan vara så mycket annat än att jobba övertid på helgerna, resa utomlands på konferenser varje vecka och säga ja till chefen vad han än kommer med. Stress kan lika gärna handla om maktlöshet och rädsla. Det är olika från person till person. En sådan som jag, till exempel, gillar inte att ha tusen järn i elden, det räcker med två tre stycken för att jag ska bli nervös.

Stress kan vara att vilja träffa en vän fast man inte hinner. Eller att ha en olöslig konflikt med en annan vän. Eller att inte ha tid att skriva på romanen. Eller att undra när pengarna tar slut. Eller att tycka synd om världens alla barn och djur och regnskogar och inte kunna göra något annat än att underteckna en eller annan lista, handla ekologiskt kaffe och krypa ner under en filt och läsa Sent i november för någon man bryr sig om.