Ja, titta, det blev ett inlägg till

Hm, det kanske är någon som undrar varför jag måste kolla jobbmejlen på kontoret och inte kan göra det hemifrån och då kan jag ju bara säga att det undrar jag också. Sedan tidernas begynnelse har man nämligen varit tvungen att kolla kulturkontoret.com-mejlen på en speciell dator, samma varje gång, för annars uppstår något tekniskt mankemang som ställer till oreda i inboxen och detta har varken Sven eller Janos eller Jerker eller Roland lyckats rå på under alla år.

Äsch, förresten, jag har skrivit om det där i boken, i det spännande avsnittet om när Sven byggde en knappnertryckare av ett sudd och en linjal. Ni som ännu inte har köpt "I väntan på support" måste nu alltså köpa den genast så att ni får reda på hur det gick till, eller hur? Sätt igång, endast 122 kronor, vem blir den tjugonde läsaren, tro? Att det skulle bli Sven själv är väl att hoppas på för mycket, men Roland kanske är ett hett tips i alla fall ...

Trött

Jaja, den kära Kulturkontoretbloggen ligger ju bara här ... Och uppdateras inte. Och det kommer förmodligen att fortsätta så, eftersom jag nästan aldrig är på kontoret längre. Bara på helgerna. För att kolla mejlen. Och då är ingen annan där. Utom Josefin, möjligen, men vi talar inte med varandra, förutom ett litet förstulet "hej" då och då.

Jag orkar nämligen inte diskutera vädring mera. Och jag orkar inte jiddra med Kjell. Och jag orkar inte se en enda odiskad kaffekopp mer i hela mitt liv, känner jag. Ja, förutom hemma i mitt eget kök då. På mitt nästa jobb ska det finnas diskmaskin. Och anställningsavtal. Och konflikthantering och arbetsmiljölagar och utvecklingssamtal och löneförhöjning och allt sådant där normalt som man behöver för att inte bli galen varje gång man går dit.