Pdf-patrullen

Jo, det är alltså så att jag har ett nytt egenutgivningsprojekt på gång, en bok som har funnits på idéstadiet under en längre tid.

Nu under sommaren har jag ägnat mig åt den mera praktiskt; i förrgår avslutade jag själva texten och i går jobbade jag med omslag och baksida och den här fina nya blogglayouten och satt och joxade med olika bilder som jag måste fixa med hjälp av fiffiga screenshots och ett nätbildbehandlingsprogram eftersom jag inte har photoshop. Sedan tänkte och trodde jag att alltihop var klappat och klart, men hos Vulkan stötte jag på patrull.

Förra gången – när jag gjorde "I väntan på support" – var det diverse trycktekniskt krångel som ställde till det, men denna gång är det en pdf som vägrar att ladda upp sig. Jag har försökt med tre olika webbläsare och använt både Mac och PC, men nehej då. Återstår alltså att be om hjälp via mejl så det har jag gjort i dag.

Sommarhej

Jamen, kolla nurå! Andra färger, större lemur, lite mer lättläst layout och så vidare ... Vad månde bliva av detta? Förhoppningsvis ett nytt, trevligt, intressant, spännande och skojigt bokprojekt av ett eller annat slag. Så håll utkik – jag ska bara krångla lite med Vulkan och försöka ladda upp det hela.

(Och, nej, Sven har inte tagit bort mitt namn, men det var väl heller inte särskilt väntat.)

What's in a name

Det känns ju trist att det inte händer så mycket på den här sidan längre, med fin lemur och allt, så nu har jag, bara för det, startat ett spännande litet skeende som jag ännu inte vet var det slutar ... Jag upptäckte nämligen nyss till min stora sorg och förskräckelse att jag står kvar som kontaktperson på två ställen på Kulturkontorets hemsida. Och eftersom jag inte längre kommer in med mitt gamla lösenord så kan jag inte ändra. Och att be Kjell ta bort mitt namn kändes inte som något alternativ. Så jag bad Sven. Via mejl. Och jag har ännu inte fått något svar.

Tadadadaaa tadada (James Bond-musik)

Hur ska det gå?! Kommer Sven att svara? Kommer mitt namn att stå kvar på ett irriterande vis i all evighet, tro?

Fortsättning följer ...

Welcome to my nightmare

Jag har inte besökt Kulturkontoret sedan jag slutade, men i natt drömde jag att Kjell gav mig en avskedspresent: ett par plastpåsar med småmynt. På den ena satt en liten pappersros som var skrynklig. Påsarna innehöll mest utländska pengar och allihop var smutsiga. Jag höll ett ironiskt tacktal och sa att "framför allt är jag så tacksam över all uppskattning jag har fått på jobbet". Sedan frågade jag Bobby Jr om han ville ha pengarna eftersom han brukar vara ute och resa. Det ville han så jag gav dem till honom. Sedan gav jag Kjell en rejäl utskällning som han ignorerade och sedan drömde jag att någon dog och att jag var vid en strand där en tromb kom farande utifrån havet ...

Sven, var är du? del 9

Det var inte bara Kulturkontoret-servern som blev ledsen – halva Stockholms servrar anslöt sig i en protestaktion.

Sven, var är du? del 8

Ja, nu är det så att jag också ska sluta mitt jobb, som webbredaktör för Kulturkontorets hemsida, och i kväll var jag inne för att avverka mitt sista arbetspass. Preben var där och gjorde layout åt tidskriften Baletten och bjöd mig på laxmackor och muffins – en värdig avslutning. Josefin uppenbarade sig i sedvanlig öronlappsmössa och Preben frågade om hon ville vara med och fika. Hon tackade ja, ställde upp dörren på vid gavel och försvann. Så Preben och jag åt upp hennes muffins också.

Sedan städade jag mitt virtuella skrivbord och åkte hem. Och nu fungerar inte Kulturkontorets server längre. Den är ledsen. Jag tror att den hade velat ha mig kvar.

Sven, var är du? del 7

Jag uppdaterar väl lite motvilligt dårå och skriver att jag var inne på kontoret en sväng i söndags runt sextiden – och vilka var där om inte Sven och Preben. Preben träffar jag ju lite då och då, men Sven var det länge sedan jag såg. Vi möts nu för tiden mest i något Scrabulousparti på Facebook. Preben höll på med en layout och Sven var där för att bränna en cd så att hans grejer inte ska ligga och ta upp plats och irritera Kjell.

Vi pratade en del om a-kassa, styrelsearbete, familjen Dafgård, Svens jobb, Prebens skjorta, min telefonkultur, kilopriset på tonfisk och Gertruds förslagslåda som hon har gjort.

Förslagslådan är en kartong i flingpaketstorlek med ett kollage av utklippta bilder och bokstäver på och i ena änden finns en liten öppning och tanken är att folk ska lägga i lappar med idéer om vad som bör förbättras på kontoret, fast Preben berättade att kartongen inte går att få upp så det går inte att se vad folk har föreslagit och då tyckte Sven att man ju kunde lägga i en lapp och föreslå vissa förbättringar i förslagslådans konstruktion.

Och sedan cyklade han hem och Preben spillde ut kaffe över hela bordet och hade åsikter om min ovilja att fylla i Kjells formulär. I dem ska det stå vad jag jobbar med varje vecka och när och hur mycket och på vilka tider och jag har ingen lust att ägna tid åt det eftersom jag är en miljon procent säker på att de där papperena bara kommer att hamna i något skåp och ligga där i hundra år och samla damm.

– Du skulle förmodligen opponera dig mot Kjell även om han gav dig nobelpriset, sa Preben.

– Han skulle ju ta tillbaka det veckan därpå, sa jag, eller ge mig kemipris fast jag inte kan något om kemi eller ... Så, alltså: ja, det skulle jag.

– Just det, sa Preben.