2008-10-03

Sven, var är du? del 4

I går kväll var jag inne en sväng på Kulturkontoret. Bobby Jr satt försjunken i förberedelser inför en mässa och jag åt mikrovågssoppa i köksavdelningen när Sven klev in. Han frågade efter Kjell, Anton och Gertrud, men jag sa att ingen annan än jag och Bobby Jr var där.

– Saknar du Gertrud? frågade Bobby.

– Helt otippat satt hon här i går, sa Sven, och bad om hjälp med minustecknet på faxnumret. 08-642 ... Aauuughr! Var börjar man då någonstans?!

Jag antecknar på en lapp från Skatteverket medan jag äter och Sven tillägger:

– Du får gärna skriva det där.

Sven och Bobby pratar en stund om Gertruds olika skrivelser till diverse myndigheter – den senaste handlar tydligen om att hon inte vill att det ska installeras bredband i huset där hon bor. Inte för att hon har något emot bredband, utan för att det dammar när hantverkarna borrar. Sedan berättar Sven om när Gertrud skulle posta ett brev och ville gå till den blå postlådan på Folkungagatan, varpå Sven förklarade för henne att det inte längre finns någon blå postlåda på Folkungagatan utan att hon måste gå till Medborgarplatsen. Långt om länge kom Gertrud tillbaka och sa att hon inte hittat brevlådan på Folkungagatan.

– Varför inte lyssna, frågar Sven retoriskt, så att man kan spara en halvtimme, eller en timme, eller vad det tog ..?

Bobby Jr skrattar.

– Hon är en lustig filur, den där.

– Det är många lustiga filurer på det här stället, säger Sven.

Han slår sig ned vid den nyaste och bästa datorn och Bobby Jr jobbar på under koncentrerad tystnad. Jag äter färdigt min soppa, går och sätter mig på min plats och börjar kolla mejlen. För säkerhets skull öppnar jag så klart också ett BOFH-dokument.

Bobby Jr (till Sven): Fullt fart på nya jobbet?

Sven: Mm.

Jag: (till Sven) Det är varmt, kan inte du fösa upp det där fönstret?

Sven: (öppnar fönstret och plingar på Josefins klocka) Pling!

Jag försöker snoka efter vad han gör på sin dator och han ser ut att ägna sig åt en eller annan länk eller konversation på Buzz.

Jag: Vad gör du här egentligen? Du bara tycker om att vara här lite?

Sven: World old music. (buzzar vidare en stund och öppnar sedan InDesign) Jag funderar på att starta en webbtidskrift.

Jag: Jaha, och vad ska den heta? Nu antecknar jag!

Sven: Jag vet inte. Bajsapan kanske.

Jag berättar att Kjell länge har talat om att starta en tidskrift i samma anda och Sven börjar kolla olika domännamn. Det visar sig att bajs.com leder till en sajt om bibelstudier och kristen information.

Jag: (skrattar) Det var roligt!

Sven: (scrollar nerför sidan) "May God bless you." (testar looft som domännamn och ser att looft.nu är ledigt) Varför har inte du en domän som heter looft?

Jag: För att jag inte vet vad jag ska ha på den. Jag gör inga hemsidor längre, det är så himla -96.

Sven: (tittar lite uppskattande på mig) Åh!

Han återgår till World old music-layouten och beklagar sig över en annons från tidskriften Urtida Musik. Det står inte att innehållet är på svenska och tänk om någon som talar engelska kommer att beställa en prenumeration? Vi diskuterar problemet ett tag; det leder inte till någonting, men Sven gör klart annonsen ändå och frågar om den är fin.

Jag: Jodå. Men du kanske ska göra bilden lite genomskinlig så att bokstäverna syns bättre ..?

Sven: Nej, det gör jag inte.

Bobby Jr: (reser sig upp) Ajökens alla glada. Nu ska jag gå hem och svimma.

Jag: Lycka till med mässan.

Exit Bobby Jr.

Sven: (om annonsen) Jag lägger på en skugga!

Jag: Lägg på en svensk flagga.

Sven: Och en heilande bäver.

Han börjar prata om den där tidskriften igen som han vill göra och jag försöker förgäves komma på ett namn till den.

Sven: Jag vill att någon ska göra en massa intelligent content och så ska jag stå för formen.

Jag: Du kan få en jättelång exklusiv intervju med mig som kan fylla upp hela första numret.

Sven: (ser på mig) Eller så skiter jag i det.

2 kommentarer:

Roland sa...

Intressant att Sven vill starta en webbtidskrift tycker jag; med tanke på att han bara för några dagar sedan ställde mig frågan hur vi skulle, på ett najs sätt, starta en färsk och skitskön grej.

Men han vet väl bäst – den där Sven. Vi funderade lite på en Helena-ge-igen-grej." Hoppas att han har glömt allt. Hoppas.

Helena Looft sa...

Ja, det får vi innerligen hoppas. Men ge igen? Varför det? Vet inte Sven att jag gör allt det här jobbet för hans skull? För att han så gärna ville vara med i en bok.