Ett hotellrum med skyltfönster

I går kväll försökte jag se på Melodifestivalen på teve, men herregud vad svårt det var! Jag blev tvungen att byta kanal ideligen och tack och lov var det lemurer på Kunskapskanalen, inklusive en ingående presentation av mina favoriter aye-ayerna, alltså den sorten som sitter här överst i bloggen.

Och i natt drömde jag att jag och en kompis var jagade, vi åkte bil utanför Slottet och både bilen framför oss och bilen bakom oss blev plötsligt bombade eller sprängda i luften. Det gjorde att vi förstod att förföljarna hade järnkoll på oss – kanske från någon helikopter? – och att vår bil förstås var näst på tur.

Så vi lämnade bilen och försökte fly genom stan till fots, tog oss in i ett hotellrum med ett öppet skyltfönster, utan glasruta alltså, och folk utifrån gatan slog sig ner där, som om det var något slags plats att hänga på. Eftersom vi inte ville att de skulle se oss så fällde vi ner en gardin, eller ett draperi snarare, grönt, av lösa hängande trådar, och människorna fick trådarna på sig och undrade vad vi höll på med och då tänkte vi att det verkade misstänkt, det där med gardinen, att det visade att vi försökte gömma oss, så vi gav oss av därifrån.

Och flydde genom stan, det gick rätt bra, vi var snabba och smarta, men tänkte samtidigt att ju fler människor vi mötte, desto fler skulle känna igen oss och skulle kunna ange oss för förföljarna.

Dessa drömmar, alltså ... Vad handlar de om? Ibland tänker jag att jag är stressad av mitt skrivande, att det är därför jag drömmer så mycket i den här stilen, för jag har verkligen tappat orken, lusten och sugen, det måste jag erkänna. Jag tänker bara: Varför ska jag skriva en till bok, det finns så mycket böcker, och de bästa är skrivna för länge sedan och vad har jag för nytt att komma med? Jag vet att jag hamnar i den här sortens svackor då och då, och att det går över, men just när jag är i dem så känns allt bara hopplöst och svart.