2015-05-24

Måns, gudarna och manligheten

Så här dagen efter Måns Zelmerlöws och Sveriges seger i Melodifestivalen är mitt facebookflöde fullt av kommentarer kring spektaklet i Wien – folk bidrar med allt ifrån helt vanlig okomplicerad glädje till skeptiska synpunkter, musikkritik och politiska frågeställningar. Jag är själv en sådan som brukar titta på den här konstiga tävlingen, utan att fundera så mycket på saken, bara för att jag tycker att det är kul, och trots att större delen av den musik som framförs är långt ifrån min kopp te.

Men då och då fastnar jag ändå för någon låt. Och jag måste erkänna det: Jag har viftat lite extra på öronen när Heroes har spelats i Rix FM på gymmet, jag har gått och sjungit på refrängen här hemma och jag kom på mig med att sitta och le lyckligt i soffan när Måns Zelmerlöw jublade över sin seger i natt. Jag tycker det finns något fint i den där blandningen av cowboykitsch, barnslig humor och kärleksfull revansch som låten förmedlar.

Vete fasen om det inte döljer sig en dos andlighet i texten till och med? "He said go dry your eyes and live your life like there is no tomorrow, son, and tell the others" – En profetisk kallelse? Ett uppdrag? En uppmaning från högre ort, i varje fall. Det finns en tydlig fadersgestalt som talar i texten, kanske en gud, eller varför inte Gud med stort G, som berättar om livet, världen och skapelsen – "I make worms turn into butterflies" – och som alltid finns där vad som än händer: "When you were lost I followed right behind, was your foundation". Och det bästa är att denna fadersgestalt varken är allsmäktig eller befallande, utan tvärtom lyssnande, ödmjuk och försiktig.

Låten börjar i någon sorts traditionell manlig stridsberedskap – "I left a mess", "run for cover", "fire off your gun" – men landar sedan i en vördnad för det växande – "wake up and turn this world around in appreciation"– där det i stället fokuseras på fjärilens förvandling och det som hörs om man bara är tyst och inte lägger sig i: "The crickets sing a song for you, don't say a word, don't make a sound, it's life's creation".

Så, visst, det handlar om hjältar, eller om människans förmåga till hjältedåd, men det är ingen enkel eller oproblematisk roll att iklä sig. "We are the heroes of our time, but we're dancing with the demons in our minds ..." Gud, gudarna, våra fäder uppmanar oss att sjunga "the greatest anthem ever heard", men det gäller att framföra denna storslagna hymn som om en av världens minsta fåglar förde ordet: "go sing it like a hummingbird". En riktig hjälte tar ansvar för helheten, ser nyanserna, verkar även i det lilla, och den som har makten måste använda den med försiktighet, hänsyn och respekt för våra minsta bröder: fjärilen, syrsorna och kolibrin.

2 kommentarer:

Ola Lindvall sa...

Wow. Och helt plötsligt blev låten inte fullt så ointressant!

Helena Looft sa...

Vad bra! Det var ju lite tanken med det hela, eftersom jag utgick från en diskussion om just låtens meningslöshet.