2013-09-24

Fail better

Jodå, det går så sakteliga framåt med uppsatsen. Jag läser och läser, har varit på Stadsteatern och sett Krapps sista band och Akt utan ord och grubblar just nu på detta med "teoretisk grund och metod". Saken är den att jag vill använda någon sorts modell för vissa aspekter av det konstnärliga skapandet men jag vet inte om någon sådan ens existerar. Det vill säga: Jag vet hur det hela ser ut och fungerar i praktiken men inte om det finns någon teori eller några vedertagna begrepp för det jag vill tala om.

Men det är en fröjd att läsa Beckett! Både det han skriver och det han säger. Jag hittar underbara saker överallt.

Som när det handlar om att misslyckas i Worstward Ho, till exempel: "Try again. Fail again. Fail better." Eller när han fick Nobelpriset och såväl han och hans sambo som hans förläggare tyckte att det var "en katastrof". Eller när berättaren i novellen Första kärleken tröttnar på sitt eget berättande: "Jag kommer bara ihåg att den handlade om citronträd, eller apelsinträd, jag minns inte längre vilket, och för mig är det en framgång bara att ha kommit ihåg att det handlade om citronträd, eller apelsinträd, därför att från de andra sånger som jag har hört i mitt liv, och jag har hört en del, för det är i praktiken omöjligt, verkar det som, att leva utan att höra någon sjunga, till och med så som jag levde, om man inte är döv, minns jag ingenting, inte ett ord, inte en ton, eller så få ord, så få toner, att, att vad, att inget, den här meningen har redan pågått tillräckligt."

Ja, det är en spännande och inspirerande värld jag tar mig in, men tanken är alltså att jag ska koncentrera mig på I väntan på Godot. Som det har sagts tillräckligt mycket om redan, det vet jag. Just därför tänkte jag att jag skulle säga lite till.

Bilden föreställer Michael Jonsson och Ingvar Hirdwall på Stockholms Stadsteater. Foto: Petra Hellberg.

7 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

Och det där "fail better" har ju Dylan tagit upp : "You can always fail a little more" - vilken sång minns jag ej, minns inte heller så mycket...

Helena Looft sa...

Citronträd eller apelsinträd, det är frågan ... Eller också inte :-)

Gabrielle Björnstrand sa...

Just det du.
Men nu minns jag vad Dylan gjorde av det där, en liknande rad: ...you can alwaus loose a little more.

men Becketts "Fail better" är väldigt väl använt, här och var, bland konstnärer har jag märkt.

Helena Looft sa...

Låter lite buddhistiskt, det som Dylan sa. Tänker du på någon särskild konstnär som är bra på att faila? Den enda jag vet är Stig Larsson, som ju har strävat efter att "skriva dåligt" men det blir inget beckettskt av det, vad jag kan se ...

Gabrielle Björnstrand sa...

Mitt minne är sådär. Men det fanns en konstnär för några år sen som sysslade med Misslyckandets estetik. Och det blev liksom en liten klubb av tankar runt det. Uppmuntrande?

Men Becketts Fail Better har jag sett reproduceras många ggr. Inte sämre för det.

Helena Looft sa...

Mjao, vet inte om det är uppmuntrande, men bra att du använder begreppet "misslyckandets estetik". Jag tänkte tala om det i uppsatsen och undrade lite hur allmänt vedertaget det var.

Vad jag än skriver – skönlitteratur, uppsatser, krönikor, blogginlägg – så har jag alltid en liten envis journalist i mig som vill skriva för alla och envar. Då kan det vara bra att förutsätta att det finns folk som, liksom jag själv för typ två månader sedan, aldrig har hört uttrycket "fail better".

Gabrielle Björnstrand sa...

Jamen så bra. Det där är ju lätt att känna igen efter fyrtio år som kulturskribent. Men mediet avgör vem man talar till. "Know your reader", som man säger.

Information är inte journalistik. Och att skriva uppsats, eller - för min del - essäer, behöver inte vara så all-inclusive.