2013-07-02

Att sälja en bok

Som ickekändis och utgiven på annat förlag än Bonniers/W&W/Norstedts blir man tvungen att vara sin egen PR-avdelning. Det är inte helt lätt, kan jag meddela – en författare är ofta en person som föredrar att höras (eller läsas) och inte synas – men jag gör mitt bästa för att tjöta om min bok i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Jag mejlar, ringer, pratar, frågar och försöker övertala bokhandlare och redaktörer att ta sig an min fina, intressanta och viktiga roman.

Det är stor skillnad, har jag märkt, på dagens kulturklimat och det i början av 90-talet när jag gav ut mina första böcker på Bakhåll. Då fanns det någon sorts naturligt intresse även hos stora tidningar att hålla koll på de små förlagen, men nu verkar redaktionerna drunkna i böcker på ett helt annat sätt och hinner inte med mer än de redan kända namnen. Jag vet inte riktigt vad detta beror på – besparingar och nedskärningar kanske – men det är tråkigt, inte bara för min egen del.

Den smala, experimentella, svårsäljbara litteraturen har ett värde som inte kan mätas i pengar. Det där vet ju alla som bryr sig om böcker på ett djupare plan. Att text lever av text. Att även en deckarförfattare behöver poesi. Att litteraturen är en helhet där vi påverkas, inspireras, gör någonting tillsammans och att det skulle bli fruktansvärt tråkigt om bara storsäljarna fanns kvar. Jag skrev en krönika om det där en gång – siffrorna har väl hunnit bli inaktuella vid det här laget men i övrigt funkar den lika bra i dag.

Inga kommentarer: