"Enligt min uppfattning består romaner och noveller av tre delar: berättandet, som för handlingen från punkt A till punkt B och slutligen till Ö; beskrivningen, som ger läsaren en känsla av närhet; och dialogen, som gjuter liv i persongalleriet i och med att de får mål i mun.
Du kanske undrar vart intrigen tog vägen i sammanhanget? Svaret – i mitt fall – är ingenstans. Jag tänker inte försöka övertyga dig om att jag aldrig byggt upp någon intrig, lika lite som att säga att jag aldrig har ljugit, men jag gör bådadera så sällan jag kan. Jag misstror intrigen av två anledningar: för det första är våra liv i stort sett intriglösa, även om vi försöker bygga in alla möjliga försiktighetsmått och detaljerade planer; för det andra tror jag att en intrig och en spontanitet som äkta skapande förutsätter inte går att förena. Det är lika bra att jag försöker vara så tydlig som möjligt i den här frågan – jag vill att du ska förstå att min grunduppfattning om hur bra berättelser blir till är att de mer eller mindre skapar sig själva. Författarens uppgift är att ge dem utrymme att växa (och att skriva ner dem, förstås). Om du kan se det hela på det viset (eller i alla fall försöka), tror jag att vi kan komma överens. Om du å andra sidan tycker att jag är galen, så är det helt okej. Du är inte den första."
Stephen King, Att skriva
2 kommentarer:
Skönt att veta att han skippade intrigen och bara "körde igång", enkelt uttryckt, mycket enkelt. Men visst är det lite Ingemar Stenmarck över skrivandet också, hä bar´å gör!
Sen kommer Stora Domaredagen förstås. Självkorrigering, förhoppningsvis inte censur.
Jag älskar det där med att våra liv är intriglösa, för så upplever jag det också. Och jag tycker att konsten ska spegla livet i det avseendet, jag har aldrig fattat poängen med att bygga upp en story på det traditionella viset. Och det gläder mig att just Stephen King tänker likadant, eftersom han ju är något av en expert på att göra spännande berättelser, så slutsatsen jag drar av det hela är att om han kan göra spännande berättelser utan intrig så kan jag det också.
Han beskriver också fint i "Att skriva" hur varje författare har sitt ämne och att det är viktigt att hålla sig till det. Det är som att karva ut ett fossil som ligger begravt; berättelsen finns redan där och som författare har man till uppgift att frilägga den. Mer som en arkeolog än som en slalomåkare, mao.
Skicka en kommentar