2010-11-10

Ett (miss)lyckat experiment

Ja, "Brusa högre lilla å" var ju ett experiment, där jag ville ha svar på frågor som: Går det att skriva en meningslös bok? Är det möjligt att låta bli att kommunicera? Finns det poesi som inte säger någonting? Och jag måste säga att det har lyckats. Eller misslyckats, det beror på hur man ser det, men alla som har anklagat språkmaterialismen för att vara allt detta – meningslös, ickekommunikativ, obegriplig – kan nu ta del av resultatet i alla fall. Det vill säga: Även om man försöker av alla krafter så går det inte att låta bli att kommunicera, det har jag upptäckt under de senaste månaderna.

"Brusa högre lilla å" har talat till människor på många sätt och i olika sammanhang. Visst finns det några som inte har förstått (precis som när det gäller poesi i allmänhet), men de allra flesta har ändå blivit glada, roade, intresserade, förtjusta och haft någonting att säga, svara, tillföra till mitt projekt. Ingen av mina andra böcker har fått så stort gensvar på så kort tid, och det känns i alla fall på något sätt lite fint att ha visat att det som språkmaterialismen har anklagats för, det är helt enkelt inte sant. "Brusa högra lilla å" kan användas som bevismaterial från och med nu och för all framtid, av alla poeter som vill försvara sig mot anklagelser om obegriplig poesi.

2 kommentarer:

Karin S sa...

Hello Helena, jag länkade till det här inlägget. Bara så att du vet.

http://blottsverige.blogspot.com/2010/11/bifloder-i-samtiden.html

Helena Looft sa...

Kul!