2008-10-24

Sven, var är du? del 5

I går befann jag mig på Kulturkontoret tillsammans med Preben – i övrigt var det lugnt. Jag satt vid en gammel-eMac och jobbade eftersom min vanliga braiga dator inte är riktigt kry. Preben betapetade. Någon hade glömt kvar en bit salamipizza som han funderade på att lägga beslag på. Plötsligt steg Sven in i lokalerna.

Sven: Tjingeling! (till Preben) Du svarar inte när man ringer. (till mig) Varför sitter du där?

Jag: (öppnar munnen, men kommer av mig och får inte fram något)

Sven: Den där var jag inte beredd på.

Jag: Min dator är konstig och jag var på vippen att säga "laga den". Men det kan jag ju inte göra längre.

Sven och Preben börjar diskutera den dator Preben sitter vid, som också har betett sig lite konstigt, och Sven slår sig ner och hjälper till med Betapet.

Jag: Hur har du det på jobbet då, Sven, Sven ..?

Sven: Jo, så där.

Jag: Får du vara kvar?

Sven: Det vet jag inte. (sätter på min vanliga dator) Men jag fattar inte varför Helena inte sitter här ...

Jag: Det går inte att logga in. Jerker har försökt fixa det men han kunde inte.

Sven: Men då kan inte jag heller.

Jag: Blir det någon webbtidskrift då?

Sven: (frånvarande) Öö ... nääö.

Preben: Vad var det för webbtidskrift?

Sven: (mumlar något ohörbart)

Jag: Men World old music blev ju väldigt snygg.

Sven: Jag har inte sett den.

Jag: Anton var inne med några ex i tisdags.

Preben: Du kan få mitt. (reser sig upp och börjar leta i olika skåp utan resultat) De är tydligen attraktiva i alla fall.

Sven: Det är ju trevligt.

Preben: Jaha, då råkade jag lägga det på Lennarts hylla. Men då skriver han väl om det i stället.

Jag: Jag tror Lennart tog hem ett.

Preben: Då norpade han det.

Sven: Lägger du det på Lemurs hylla så ... Men jag blev lite nöjd själv faktiskt med tanke på insats kontra resultat. Jag tror inte jag kommer härifrån av den enkla anledningen ... Att det har varit jävligt skönt att få göra en tidning som man bestämmer över själv.

Jag: Brukar du inte få bestämma?

Sven: Inte när jag gör (ja-jag-får-ju-inte-säga-var-Sven-jobbar)-kataloger. Då måste man hålla sig till guidelines.

Preben: Och så måste de handla om kylskåp.

Sven: Och så är det Filip som bestämmer.

Så småningom lyckas Preben i alla fall spåra upp ett kvarglömt ex av World old music någonstans ifrån och Sven sätter igång och bläddrar.

Sven: Den har ju ryckt upp sig från förra numret även fast det inte var oskarp mask på de här bilderna ...

Jag: Varför måste det vara oskarp mask?

Sven: Man ska alltid lägga på lite oskarp mask när man trycker. Eller du måste ha oskarp mask på alla bilder – även dem du lägger ut på kulturkontoret.com.

Jag: Måste jag?!?

Sven: (glatt) Haha, sätt igång ett BOFH-dokument nu. (bläddrar vidare i World old music) Jag blev faktiskt nöjd.

Jag: Du är ju en hejare på det där, men man får inte berömma dig för då blir du bara sur.

Sven: Nej, det blir jag inte.

Sven läser en stund. Sedan lägger han ifrån sig tidskriften, beger sig mot ytterdörren och säger "tjing!"

Jag: Va, ska du gå nu?

Sven: Jag kommer tillbaka.

Preben: Ska du ha kaffe då?

Sven: Jag ska inte ha.

Jag: Du kan väl gå ut och köpa en bulle, du som har så mycket pengar?

Sven förklarar att det kan han inte alls eftersom han har varit sjukskriven och i och med att han har ordnade arbetsförhållanden så kan han inte jobba igen de två dagar han har varit sjuk. Sedan går han ut. Och kommer tillbaka med tre bullar.

Jag: Men å! Du köpte bullar! Jag blir alldeles rörd.

Sven sträcker fram bullpåsen mot mig och Preben.

Jag: Tack. Och stor var den också.

Sven: Som flickan sa.

Preben: Gjorde hon?

Jag gör kaffe till mig och Preben och Sven undrar hur det har gått med "I väntan på support".

Sven: Hur många böcker har du sålt? Jag tänkte lite på det där ...

Jag: Arton stycken. Jag har själv köpt två.

Sven: Jag undrade lite eftersom den var den mest sålda bloggboken på Vulkan och så där ...

Jag: Ja, den var det, men nu har den halkat ner lite.

Sven: Inte så konstigt med arton sålda ex.

Jag: Hur många har du själv köpt då?

Sven: Noll.

Jag: Men! Varför då?

Sven: För att jag ska lägga ut den på Pirate Bay.

Jag: Men du har ju tjatat om att få vara med i en bok! Och så vill du inte ha boken! Jag har gjort allt det här för din skull ...

Sven: (tar en tugga bulle och ser glad ut) ... din otacksamma jävel.

Sven och Preben börjar diskutera några blanketter som de ska fylla i tillsammans. Gertrud kommer in.

Gertrud: Hejhej.

Preben: Kör du bara nätter nu?

Gertrud: Jag har varit på tidningsmöte.

Jag: (som råkar sitta vid Gertruds favoritdator) Kan du sitta någon annanstans än här?

Gertrud (slår sig ner vid en PC): Jag kan sitta ett tag här. Fast de pratar bara engelska, de här datorerna ...

Preben: Jag tänkte börja prata ryska i kväll så ...

Gertrud (till Sven): Är det du som har varit här och lärt dem prata engelska?

Sven: Nej. (fördjupar sig demonstrativt i blankettarbetet) Vi måste vara lite koncentrerade här.

Gertrud försöker logga in och Preben hjälper till. Sedan börjar han dividera med Sven om olika blankettekniska spörsmål.

Sven: Jag tror att vi konstrar till det alldeles för mycket nu.

Preben: Det ska ta lite tid.

Sven: Nej, vänta. Backa bandet två sekunder ... Det är ganska vagt så vi steker den där procentsatsen.

Han reser sig upp och klampar in på Kjells rum.

Jag: Blev han arg nu?

Preben: Nej, han skulle ringa. Det är tio år sedan det här avtalet skrevs så våra minnesbilder divergerar lite.

Gertrud: (till mig) Hur skriver man snabel-a på den här?

Jag: Tryck kringla och tvåa ... Eller alt och tvåa.

Gertrud: Ska jag trycka på de här två? Kringla och alt?

Sven avslutar sitt telefonsamtal och börjar laga middag i köksavdelningen: en ost- och skinkpaj i mikrovågsugnen.

Jag: Preben ska dela den där märkliga pizzan med dig.

Sven: Vadå?

Preben: Det ligger en bit pizza där som vi ska dela på.

Sven: Jag åt pizza till lunch och den nya och nyttiga Sven får bara äta en pizza om dagen.

Preben: Vad är den tekniska skillnaden mellan hämtpizza och ost- och skinkpaj?

Sven: Jag kom just på att jag åt en Calzone med ost och skinka så ...

Och någonstans där tog mina anteckningar slut. Men Sven och Preben gick i alla fall ut och lämnade en del disk efter sig och när Kjell kom in vid tiotiden föreslog jag att jag skulle skriva en rolig lapp och lägga på ost- och skink- och pizzatallrikarna men det fick jag inte för Kjell.

1 kommentar:

sven sa...

ey ey ey, jag diskade min tallrik och besticken. det var preben som, som valigt, glömde diska.