2008-09-29

Sven, var är du? del 3

I går satt jag på jobbet och filurade på en liten text om höger- och vänsterkultur och minsann! Kom inte Sven in framåt kvällskvisten för att hjälpa Anton layouta den stiliga publikationen World old music.

Sven hade på sig en svart tröja med en gul ruta, i vilken det stod en massa bokstäver som jag försökte tyda.

– Du är för lite nörd för att förstå det där, sa Sven och styrde kosan mot kaffebryggaren.

Vi har en ny, normal kaffebryggare nu – den där med nerpressningshandtag som genererar stopp i avloppet har fått vandra vidare till de sälla bönodlingarna – och det fanns en timme gammalt kaffe i kannan som Anton hade gjort.

– Jag drack det och det smakade bränt, sa jag.

Sven tittade på det öppna kaffepaketet som stod bredvid och sa:

– Ni har inte lärt er det där tricket, va? Att kaffe oxiderar.

– Jodå, sa Anton. Jag brukar stänga kaffepåsen annars, men här står den alltid öppen så det är ingen idé.

– Kom så får jag skriva av det som står på din tröja, sa jag till Sven.

– Nää ... sa han.

– Jo, sa jag. Komsi komsi.

Sven protesterade lite till, men kom sedan lydigt och visade upp tröjan.

"OHAUUU I WRITED YOU A SUBVERSIVE MESSAGE BUT THE YAHOO SERVER EATED IT :-("

stod det, fast med konstigare stavning.

(Och i stället för att göra en smiley skrev jag "surgubbe" i mitt anteckningsdokument, fast jag skrev fel så att det blev "surbugge".

Och hm, ja, när jag ändå är inne på lite parentetiska metafrågor så kan jag passa på att medge att jag har några gamla BOFH-anteckningar liggande som jag inte har tagit mig an. De handlar om när Sven och Roland skulle jobba med katalogen och Roland var nervös för att Sven skulle ställa till med något, Kjell var gramse för att Sven ändrade i hans annons om kulturkontorsverksamheten och Sven i sin tur var bekymrad över att korrekturläsningen inte hade blivit helt tippelitopp. Omslaget blev i alla fall fint: Man ser Kjell sväva med sitt tidningsställ över en tom och höstlig skateboardramp.

Men detta var alltså för två veckor sedan; det måste ha varit ungefär samtidigt som Bruno K. Öijers nya diktsamling släpptes för jag säger till Sven att Bruno K. Öijer har skaffat hund.

Sven: Å fan! Vad heter den?

Jag: Jag vet inte, men man får se den på bild.

Sven: Om han hade haft en häst så hade den kunnat heta Brunte K. Öijer.

Slut parentes.)

Sven tycker att det går bra på nya jobbet, även om han är en aning orolig för vad som ska hända vid utvärderingen i oktober. I övrigt verkar han ha gott om pengar nu för tiden, för han hade med sig pistagenötter och äppeljuice som han helt vänligt bjöd på. Jag tog mig för att röja i köket eftersom diskhon var knökfull och det som låg i diskstället var måttligt rent. Disktrasorna var det bara att slänga. Kylskåpsdörren var randig av utspillt kaffe. Två mögliga tomater låg i en liten väska. Etc.

Sven tyckte att jag skulle komma hem till honom och städa också.

– Har du det lika äckligt hemma? frågade jag.

– Lite äckligare, medgav Sven.

Inga kommentarer: